Billy Zane tillhör absolute inte det gardet
av skådespelare som jag vill kalla för favoriter och då uttrycker jag mig ändå
diplomatiskt! Jag tycker han har en stil som gör att alla roller han gör blir
mer eller mindre karikatyrer, vilket sällan funkar. I just den här tycker jag
att han lägger band på sig, lite i alla fall, och levererar en oftast hyggligt
trovärdig prestation. Själva filmen i sig kretsar kring minnet som titeln
antyder och filosoferar kring om det är möjligt att minnas sina föräldrars
minnen genom det genetiska arvet. Det blir en ganska spännande historia där vår
huvudperson (Billy Zane) får se syner av det förgångna,
i form av minnen. En seriemördare uppenbarar sig för honom och efter att ha
börjat forska kring det hela och hittat miljöer som stämmer in med minnesbilderna
han upplever, blir han mer och mer övertygad om att det han upplever är
verkligt. Jag gillar upplägget och jag gillar filmen, maskerade mördare han man
ju inte få för mycket av, men jag hade önskat att man inte hade gjort slutet så
krystat och typiskt. Riktigt hur det hänger ihop vill jag dock inte avslöja.
7/10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar