Recension: Bridesmaids – 2011




Jag kan inte säga att den här filmen bryter mot konventionerna på något sätt. Alla blir lyckliga till slut och de som vi tror ska få varandra i slutet får också det. I inga avseenden något som avviker från mallen 99% av alla romantiska komedier är stöpta i alltså. Men ändå är det här en omåttligt underhållande film. Den är ofta komplett vansinnig, vilket tilltalar mig betydligt mer än de mer sansade sekvenserna. Allt som kan gå fel kommer också att gå fel och det är fantastiskt kul att se!

Personporträtten är geniala! Det är inte bara den vanliga samlingen väninnor till bruden. Nej, några av de här är verkligen något utöver det vanliga! Själva grunden handlar om hur två av väninnorna slåss om brudens gunst. Den ena har känt henne hela livet medan den andra är en betydligt nyare bekantskap. Hela tiden försöker de bräcka varandra vilket resulterar i att det i slutändan verkligen inte sparas på något när det gäller storslaget bröllop!










Det finns (förstås) också en sensmoral framåt slutet som är för oväntad. Har man sett några sådana här filmer tidigare, det behöver inte alls vara många, förstår man var som kommer att hända och att alla egentligen är lika ensamma som de som verkar vara värst däran. Det yttre kan luras men under skalet finns oftast en svag och bräcklig människa som inget hellre vill än att passa in! Det är ett bra budskap men det som får mig att gilla filmen så mycket som jag gör är onekligen galenskaperna och överdrifterna som nästan kan te sig absurda! Det är till och med roligt när filmen dristar sig till kiss och bajs humor!

8/10

20 Years After - 2008 - Postapokalyps..



I en postapokalyptisk värld sänder Michael ut radiotransmissioner tills den dag han får påhälsning av en främling som påstår sig ha hört även en annan röst i etern, tillsammans ger de sig ut för att finna den främmande rösten. Samtidigt ger sig en gravid kvinna, den första sedan tjugo år, och hennes mamma ut efter att söka upp andra människor. Det finns också en tredje gruppering som vill komma åt den havande kvinnans barn för sina egna syften och slutligen sammanstrålas deras stigar. Så kan man nog beskriva den här filmens handling tror jag. Det handlar alltså om postapokalyps och människorna lever i skyddade byggnader, under jorden, i grottor och liknande. Det finns vissa motsättningar mellan de olika grupperingarna men för det mesta är det helt förvirrande. Det finns ingen tydlighet i motiven bakom någon av karaktärerna egentligen och även om filmen egentligen inte är dålig på något sätt blir den en smula seg och meningslös. Just det, omotiverade karaktärer är en bra beskrivning å den här filmens största problem! I filmen slutplädering, eller vad man ska kalla det finns det någon form av poäng, det ska erkännas, men vägen dit är så lång och så seg att det inte är säkert att man ens orkar bry sig om den. 

4/10

Freaky Friday - 2003 - Om du bytte plats med din 15-åriga dotter...



Freaky Friday
Regi: Mark S. Waters
2003
Komedi

Dr. Tess Coleman (Jamie Lee Curtis) och hennes 15-åriga dotter Anna (Lindsay Lohan) kommer inte riktigt överens. De bråkar ständigt om vem som har det jobbigaste livet och den svåraste tillvaron, en ganska vanlig relation mellan tonåring/förälder. En kväll på en kinarestaurang blir de förtrollade av en gammal dam. De byter kroppar med varandra och upptäcker båda att den andres liv kanske inte alltid är den dans på rosor som de alltid trott.

Jag såg den här filmen med hyfsat vidöppna ögon, med vilket menas att jag givetvis hade 1976 års version i bakhuvudet men verkligen försökte att inte låta mig påverkas för mycket av det. Naturligtvis var det tämligen svårt eftersom jag verkligen gillar den filmen.

Redan från början märker man att det kommer att bli en hel del situationskomik och då har de ändå inte bytt kroppar ännu. Trots det börjar den lite långsamt och tveksamt. Jag var väldigt fundersam så långt eftersom jag trots mina ansträngningar jämförde alltför mycket med originalet. 

När väl bytet äger rum och den verkliga filmen börjar, så finns det inte en lugn stund kvar längre, det blir helgalet mest hela tiden. Jag märkte att jag faktiskt började gilla den här filmen mer och mer. Ett litet minus måste dock sägas vara den extremt övertydliga moralen framför allt i slutskedet.

Ska man då trots allt jämföra den här versionen med 1976 års film så måste man säga att Lindsay Lokan inte är någon Jodie Foster. Men den här filmen fokuserar å andra sidan inte på samma sätt. Här ligger fokus mer på modern (Jamie Lee Curtis) och det var nog tur. Hon sköter sig verkligen med bravur och håller klart högre klass än vad Barbara Harris gör i originalet. Det skulle ha varit riktigt kul att se kombinationen Jamie Lee Curtis/Jodie Foster men det går ju tyvärr inte av förklarliga skäl.