The Uninvited
Regi: Su-Yeon Lee
2003
Drama
Jung-Won (Park
Shin-Yang) sitter och slumrar i tunnelbanan, han vaknar till med ett ryck och
när han upptäcker att han är vid slutstationen kastar han sig ur vagnen. När
han vänder sig om och tåget börjar rulla ser han att två små flickor sitter
kvar i vagnen. Detta är bara början av det mardrömsliv som väntar honom. De två
barnen som senare visar sig vara döda och som hittas av en städare på tåget
tycks förfölja honom. Han ser dem lite varstans, bland annat sittandes vid
middagsbordet i hans och hans fästmös nya hus. Mitt i detta virrvarr av skräck
och fasa möter han en mystisk kvinna. Hon har förmågan att se andar och kan se
bortom det normala. När Jung-Won börjar berätta för kvinnan om sin barndomen,
som han inte har några minnen ifrån, dras de snabbt ner i ohyggliga fasor,
värre än de båda kunnat drömma om.
På baksidan av filmen påstås det att det här ska vara
thriller/horror men jag kan inte i min vildaste fantasi få det till det. Den är
tyvärr inte särkilt spännande och inte skrämmande heller för den delen. Vad den
däremot har är en ganska intressant uppbyggnad som inte drar sig för att
använda ett ohyggligt långsamt, nästan plågsamt berättartempo och en
synnerligen fragmenterad historia. Karaktärsutvecklingen är magnifik och även
om huvudhistorien inte är så intressant så blandas den upp med fler och mer
intressanta historier som alla är viktiga för slutresultatet.
Ser man den här filmen när man är trött går nog mycket
förlorat, man tvingas att hänga med för att kunna lägga bitarna på rätt och
pussla ihop pusslet. Även om man är klarvaken är det faktiskt inte det
lättaste, då man bjuds på mycket detaljer men väldigt få kompletta lösningar. Ett
problem med filmen är dock dess längd, över två timmar är på tok för länge att
hålla sig intresserad av den här, många gånger, olidligt långsamma filmen.
Till er som har sett mycket av den asiatiska boomen och
bildat er en uppfattning om hur den typen av film generellt ser ut kan helt
enkelt tänka om. Den här innehåller visserligen mycket sparsamt med musik, som
ju är brukligt och så har vi ju som sagt var det långsamma tempot. Däremot är
filmen inte alls lika grotesk som man skulle kunna tro (och önska) med några få
scener undantagna som faktiskt är mycket starka och skapar en djup emotionell
reaktion hos tittaren. Därmed inte sagt att scenerna i sig är speciellt
grafiska.
Det här är heller inte en film som inte bygger på effekter
och dessutom är de också mycket sparsamt återgivna. Den bygger istället på
stämning och på brillianta skådespelarinsatser – för skådespelarna är helt
klart ett av filmen starkaste kort. De förmår NÄSTAN att hålla upp hela filmen
men någonstans på vägen tar det emot och filmen kommer bara upp i ett knappt
medelbetyg.
5/10
5/10
