Recension: Faces in the Crowd - 2011

Faces in the Crowd

Regi: Julien Magnat

Drama/Thriller

2011

Anna blir av en slump vittne till ett brutalt mord. Det är den notoriske och ökände seriemördare som enligt pressen går under namnet Tårdryparjack eftersom han verkar gråta över sina offer. I samband med det hon ser röjer hon sig själv och mördaren kommer efter henne. Hon lyckas dock undkomma med livet i behåll trots att hon faller högt uppifrån och dessutom får sig en rejäl smäll i huvudet innan hon landar. När hon vaknar efter att ha legat i koma i några dagar känner hon inte längre igen några ansikten, inte dem på sina bästa vänner eller den man hon bor tillsammans med. Vad värre är, hon känner heller inte igen mördaren! Han kan vara vem som helst i hennes omgivning, vem som helst i folkmassan och dessutom komma henne riktigt riktigt nära inpå livet innan han gör sitt nästa drag.

Jag har hört talas om diagnosen prosopagnosi tidigare men aldrig konnat sätta något namn på det förrän nu. En vanligare benämning är förstås ansiktsblindhet, det vill säga oförmågan att känna igen ansikten. I just det här fallet tar det sig verkligen extrema former och Anna känner inte igen någon alls, inte ens sig själv. Som mördarthriller betraktat öppnar detta förstås många intressanta möjligheter till berättande och man utnyttjar ett par av dem. Jag hade gärna sett att man hade tagit steget ytterligare längre och visualiserat ännu tydligare det som Anna ser, eller rättare sagt inte ser. Som det är nu går det ändå åt mängder av skådespelare för samma roll. Vi får nämligen sen en hel del från hennes synvinkel!

Skådespelarna är det verkligen inget fel på, varken huvudskådespelarna som vi oftast ser eller de som tar över i de ögonblick Anna ser ett nytt ansikte. Det finns några fantastiska scener där Anna inte heller känner igen sig själv när hon står framför spegeln som verkligen står ut. Men det blir till slut ganska upprepande! Jag gillar Milla Jovovich och vad hon gör med rollen, det är frustration ut i fingerspetsarna men trots allt blir det lite segt. Antingen är det lite för mycket drama och fokus på hennes ovanliga diagnos eller så blir det lite för lite thriller som ändå är det som ger filmen spänning. Jag vet inte vad det är men det är lite för långsamt tempo och jag kommer på mig själv med att bli en smula rastlös framför TV:n.

Dock måste jag hävda att själva slutscenerna faktiskt är att betrakta som smått fantastiska. Hur ofta har man inte sett en halvtaskig film som trots allt har haft intressanta premisser förstöras totalt i slutet? Här är det nästan tvärtom även om jag inte skulle vilja benämna filmen som halvtaskig överhuvudtaget, slutet är riktigt bra och tillför faktiskt något till filmen, höjer upp den en bit så att säga. Det blir en komplett historia och inte bara ett sätt att avsluta det hela på ett så lyckligt och fridfullt sätt som möjligt. Jag säger inte att det är ett olyckligt slut för det är det verkligen inte men det är ett slut som filmen verkligen förtjänar!

6/10

The Fourth Kind - 2009 - Allt är inte som det ser ut att vara...

The Fourth Kind

Regi: Olatunde Osunsanmi

2009

Sci-Fi/ Thriller

Det finns olika steg när det gäller kontakt med utomjordingar. Första steget är en enkel observation av UFO, det andra steget innebär att det finns bevis, det tredje steget är direktkontakt med utomjordingar och det fjärde, som filmen handlar om, är kidnappningar! Dr Abigail Tyler, vars historia filmen grundar sig på, hävdar bestämt att hennes liv förändrats drastiskt av en eller flera dylika händelser. Hon har fångat flera mysiska händelser där hennes patienter varit inblandade, med sin videokamera och filmen är rekonstruerat med detta material som utgångspunkt.

Redan innan filmen börjar får vi se Milla Jovovich presentera sig själv och tala om för oss att hon kommer att spela rollen av Dr Abigail Tyler, vars observationer filmen bygger på. Man har sedan vävt in scener man påstår vara filmade av den riktiga Abigail i filmen. Ibland visar man rekonstruktionen sida vid sida med de dokumentariska bilderna och som om inte det vore nog finns det också en intervju med Dr. Abigail Tyler som referens flera gånger i filmen, där hon berättar med egna ord om vad som har hänt. Det finns bara ett problem… Vi är förda bakom ljuset!

För det finns ingen riktig Abigail Tyler, allt är påhittat som en del av filmens marknadsföring och man får säga att man lyckats riktigt bra med det! Det finns få saker som skvallrar om falskhet och liksom Peter Jacksons mockumentär Forgotten Silver lurade en stor del av Nya Zeelands befolkning, så är det nog en hel del som fallit för den här historien också! Jag tycker att det är ett kul grepp och jag måste förstås erkänna att även jag föll för manipulationen. Det är kanske lättare att låta sig föras bakom ljuset om man är öppen för alla möjliga teorier om utomjordiskt liv och dessutom är svag för konspirationsteorier? Hur som helst finner jag det väldigt trovärdigt genomfört! Att det skulle skada filmens dramaturgiska struktur håller jag överhuvudtaget inte med om utan anser snarare att de scener där vi får se vad som har hänt ”på riktigt” är bland de mest skrämmande i filmen. Kvinnan som spelar den verkliga Dr. Tyler är riktigt skicklig i att framställa sig rädsla och hennes sminkning förstärker förstås också det hela.

Men samtidigt som filmens ambition möjligen är att skrämmas, så vill den också skapa debatt och få sina publik att tänka. Finns det bevis? Mörkar myndigheterna information om en utomjordig ras? Är det meningen att allt ska kunna förklaras rationellt? För onekligen är det så att det årligen rapporteras om en massa UFO och visst hävdar en del människor att de verkligen kidnappats av någon utomjordig intelligens som utfört en massa experiment på dem. Blåljuger de för att få uppmärksamhet? En del gör säkert det, men gäller det varenda en – utan undantag?

Hur som helst är det en effektiv film och en av de allra bästa Science Fiction rullarna jag har sett på mycket länge.

8/10

Recension: Resident Evil 3: Exctinction

Liksom föregångaren Resident Evil 2: Apocalypse handlar det här, i mångt och mycket, om en actionfilm. Det gör däremot inte lika mycket här som i föregångaren och det känns inte lika mycket som action för dess egen skull här. Det här är en mer genomtänkt film som faktiskt handlar om någonting! Det finns fortfarande forskning som skulle göra vem som helst mörkrädd om den skedde i verkligheten och Umbrella, som företaget heter verkar ha outtömliga resurser när det gäller högteknologiska forskningsanläggningar under jord! Milla Jovovich, som åter spelar huvudrollen som Alice, har utvecklat nya mentala förmågor som gör henne oerhört mäktig och värdefull för Umbrellas forskning. Denna nya twist, eller tillägg i själva historien, gör att det faktiskt, åtminstone i viss mån, känns färskt igen. Man har inte bara upprepat sig utan åtminstone försökt utveckla sig lite. 

7/10

Recension: Resident Evil 2: Apocalypse

Eftersom jag nyligen såg om den första filmen i den här serien och fann den vara bättre än vad mitt minne kunde redovisa tyckte jag att det var lika bra att se om tvåan också. Den här hade jag i princip inga som helst minne ifrån och förväntningarna var lågt ställda. Inga minnen från en film man redan har sett borgar ju inte för någon kvalitativ upplevelse direkt. Och faktum är att det var ingen höjdare heller! Det som hade gjort att ettan varit underhållande var som bortblåst här. Det fanns ingen själ överhuvudtaget och det kändes mest som om man klippt ihop en massa actionscener för sakens egen skull. Ingen handling förde filmen framåt och frånsett ett par saker var det bara gammal skåpmat. Slutscenerna gjorde dock att jag kände mig nödgad att höja slutbetyget ett snäpp då det åtminstone levererade något att fundera över. 

5/10

Recension: Resident Evil

Jag såg den här filmen när den var ny och var verkligen inte imponerad! Nej, det var snarare tvärtom faktiskt, jag tyckte det var bland det värsta skräp jag hade sett på länge. Häromdagen såg jag om den för jag tycker om att ge filmer en andra chans ibland och döm av min förvåning när jag fann den riktigt underhållande! Jag vet faktiskt inte vad det var om jag initialt inte hade tyckt om med filmen för nu var det riktigt trevlig underhållning! Milla Jovovich är en skådespelerska jag lärt mig att tycka mycket om de senaste åren och det kanske har något med saken att göra, eller så kanske det beror på att jag denna gång hade mera koll på vad som egentligen skulle hända eller att jag var mer överinseende med den grunda handlingen. Det är som taget ur en serietidning och med tanke på att filmen bygger på ett dataspel är det kanske inte kontigt!? Jag har förvisso aldrig spelat spelet och känner heller inget behov av det men att det är en bra spelidé är uppenbart! Hur som helst genererade den här filmen, vid detta återseende en lust att plöja igenom uppföljarna också. Vi får väl se om jag har ändrat uppfattning om dem också. I och för sig så har jag mycket svaga minnen från dem. 

6/10

A Perfect Getaway - 2009 - oväntad upplösning

Den här filmen var lite intressant trots allt jag upplevde den som ganska seg rätt mycket av tiden. Detta är mycket tack vara skådespelarinsatserna, som förvisso inte är strålande men som funkar och gör att det skapas en spänning mellan de fyra huvudrollsinnehavarna. Emellanåt blir det lite överspel men det gör inget för filmen är underhållande i alla fall! Milla Jovovich är alltid trevlig att se på och det här är kanske en lite annorlunda roll för henne. Filmen innehåller också en twist som jag inte vill avslöja så mycket om, men jag kan väl säga att de gjorde filmen mer sevärd och mindre förutsägbar i alla fall! 

6/10

Recension: Resident Evil: Afterlife

Resident Evil: Afterlife – När jag såg om de tre första filmerna för ett tag sedan blev jag nästan lite imponerad och fann dem betydligt bättre än vad jag mindes dem som. Det gjorde förstås att jag hade relativt höga förhoppningar om den här. Men ju större förhoppningar man har desto större blir ofta besvikelsen. Det här är inte bra! Det finns visserligen snygga actionscener men oftast är de på tok för inspirerande av The Matrix. Det är väl i sig inget fel kanske, för det är ganska snyggt, men det blir lite för mycket av det hela. Dessutom är det fabulöst ointressant! Emellanåt tycks det bara vara en enda lång actionorgie utan det minsta innehåll. En enda intressant motståndare (till Alice) finns det och den utvecklar man inte ens. Det är inte särskilt mycket av de smittande zombierna eller vad man ska kalla dem och det är inte särskilt mycket av Umbrella företaget heller. En rejäl besvikelse som får ett par pluspoäng för några actionscener, men det är allt. 

4/10

Trailer: Faces in the Crowd

Den här filmen tror jag på!