Episka filmer är alltid intressanta och mayafolket är kanske det mest
mytomspunna av alla gamla civilisationer. Med alla mått mätt borde den här
filmen vara hur bra som helst, men det är den inte. Det är visserligen
storslaget och statister i massor men storyn är under all kritik. Tja, nästan i
alla fall! Det är alldeles för enkelt och för förutsägbart och för ologiskt
också! Vidare tycks filmen ha mage att trycka på åskådaren någon form av
moralitet vad gäller människooffer till Gudarna. Men det jag stör mig på mest
är att fienden som anfaller vår huvudperson – Balam den nionde (George
Chakiris), och driver honom på flykten frammållas som en tölp som inte kan
hålla sig på sin plats utan måste erövra utan att förstå att någon annan redan
brukar marken han vill lägga vantarna på. Mayafolket, som drivs på flykten
frammålas med andra ord som offer som måste fly. Så långt är det väl ok, men
nog kunde väl Mayafolket visa lite mer ödmjukhet när de flytt över haven och
hittat land igen. För nu är det ju de som invaderar och tar land som redan
tillhör någon annan! Dubbelmoral så det förslår och det må så vara, men det
känns som om filmen försvarar detta och det tycker jag inte om! Yul Brynner som förstås alltid är bra
är den här filmens behållning som indianhövdingen Black Eagle!
4/10
