Recension: Kings of the Sun

Episka filmer är alltid intressanta och mayafolket är kanske det mest mytomspunna av alla gamla civilisationer. Med alla mått mätt borde den här filmen vara hur bra som helst, men det är den inte. Det är visserligen storslaget och statister i massor men storyn är under all kritik. Tja, nästan i alla fall! Det är alldeles för enkelt och för förutsägbart och för ologiskt också! Vidare tycks filmen ha mage att trycka på åskådaren någon form av moralitet vad gäller människooffer till Gudarna. Men det jag stör mig på mest är att fienden som anfaller vår huvudperson – Balam den nionde (George Chakiris), och driver honom på flykten frammållas som en tölp som inte kan hålla sig på sin plats utan måste erövra utan att förstå att någon annan redan brukar marken han vill lägga vantarna på. Mayafolket, som drivs på flykten frammålas med andra ord som offer som måste fly. Så långt är det väl ok, men nog kunde väl Mayafolket visa lite mer ödmjukhet när de flytt över haven och hittat land igen. För nu är det ju de som invaderar och tar land som redan tillhör någon annan! Dubbelmoral så det förslår och det må så vara, men det känns som om filmen försvarar detta och det tycker jag inte om! Yul Brynner som förstås alltid är bra är den här filmens behållning som indianhövdingen Black Eagle! 

4/10