Recension: Terror From The Abyss

Terror From The Abyss

Regi: Daniel Lenneér

2010

Kortfilm/Stumfilm/Horror/Sci-Fi

Millroad Film

När en film är baserad på den stor HP Lovecrafts författarskap blir den per automatik intressant i mina ögon. Berättelsen som ligger bakom den här – At the Mountains of Madness, har jag tyvärr inte läst. Men jag har läst på och vet ungefär de stora linjer i den. Men detta i åtanke känns det som att de inledande scenerna följer berättelsen ganska bra, kanske inte ordagrant med tillräckligt för att man ska se likheterna. Filmen är gjord som en stumfilm, med textskyltar, grynig bild och skador på själva filmen precis som det ska vara. Det enda som förstör illusionen är egentligen att det ser för bra ut!

Mycket av filmen är uppenbart inspelat framför en green screen, skuggorna avslöjar detta om inget annat. Jag har inget emot detta, det blir på något sätt en hommage till de gamla stumfilmerna där man kan se oräkneliga effekter som egentligen fungerar hellre än bra. Det vill säga att ambitionen var stor, och kunnandet också men tekniken fanns inte än. Det gör den förvisso idag och man skulle säkert kunna får det se bättre ut men det kostar ju också pengar och det är inte något som alla kan strö omkring sig, i synnerhet om man inte gör film i Hollywood utan i Svedala. Jag gillar det jag ser!

Jag skulle gärna ha sett hela filmen – även om den bara är 11-12 minuter lång – som riktig film istället för det animerade slutet. Det känns lite som att man driver med HP Lovecrafts verk och det tror jag inte är meningen. Snarare är det antingen konstnärliga ambitioner eller penningbrist som gjort att Daniel Lenneér, som står som regissör, varit nöd och tvungen att ta till detta grepp.

På DVDn finns både en svensk- och en engelskspråkig version av filmen. Då det är en stumfilm är det ju bara att byta ut textskyltarna i princip. Båda versionerna innehåller språkbruk som känns Lovecraft-sk. Det är ohyggliga eller onämnbara upptäckter och varelser. Jag gillar det eftersom jag är ett stort fan av Lovecrafts språkbruk från första början. Det stärker ytterligare känslan av ett hommage.

Slutligen måste jag påpeka att den leranimation som förekommer i filmen är helt fantastisk och passar väl in i produktionen. I samma scen finns det (troligen omedvetet) kopplingar till Batman the Movie – eller så är det jag som överanalyserar igen…

Recension: Long Weekend

När man läser på omslaget till den här filmen, eller rättare sagt innan man läser på omslaget, får man lätt uppfattningen att det rör sig om en film i subgenren ”terror”. Efter att man har bekantat sig med handlingen en smula tänker man sig kanske i stället att det kommer att vara någon form av djurskräckis men efter att ha sett klart den kan jag konstatera att det inte är det heller. Och faktum är att jag efter att ha sett inte är riktigt säker på vad jag ska rubricera den som. Det finns onekligen djur som skrämmer och rent av attackerar karaktärerna men det är knappast filmens huvudsakliga mål att framställa detta som något skrämmande. Det är heller inte det huvudsakliga målet att fokusera på de mystiska händelser som de inblandade råkar ut för och som ingen egentligen kan förklara. Det är åtminstone inget mål att försöka förklara för åskådaren eller ge någon lösning. Nej, det som ligger mest i fokus är faktiskt den inbördes relationen mellan mannen och kvinnan som ger sig ut på hajk, deras bakomliggande problem av otrohet, abort och annat. Det är ganska välspelat, det ska erkännas men efter filmen är slut och man har blivit snuvad på alla möjligheter till en logisk förklaring och alla övernaturliga teorier känns irrationella återstår man med ett stort ”jaha?”. Det är synd för filmen hade helt klart potential att bli riktigt lyckad och det är nästan lite irriterande att man lyckas slarva bort det på ett sådant sätt! 

5/10

Avatar - 2009 - Storslagen och mäktig!

Avatar

Regi: James Cameron

2009

Science Fiction/Action/Äventyr

Pandora, en värld som ligger långt långt borta är rik på enormt dyrbara mineraler. Människan exploaterar dess natur utan urskillning för egen vinnings skull och skyr inga som helst medel för att uppnå resultat. I vägen står urbefolkningen som lever i symbios med naturen. Ett forskarteam bedriver samtidigt ett projekt för att förstå hur Pandora och dess urbefolkning fungerar och med hjälp av så kallade avatars, där forskarna kan använda fjärrstyrda konstgjorda kroppar som ser ut precis som urinnevånarna – Na’vi, för att komma närmare dem. Jake Sully, som egentligen inte är någon forskare utan marinsoldat hoppar på uppdraget att infiltrera den nya främmande världen i utbyte mot en kostsam ryggradsoperation som ska återge honom funktionen i benen. I takt med att han infiltrerar växer dock hans kärlek för den nya världen och till slut står han redo att offra allt för att beskydda den från människans framfart.

Jag har sett den här filmen hyllas och jag har sett den sågas jäms med fotknölarna och det gör ju förstås att man blir än mer nyfiken på vad filmen har att erbjuda. Att det är en stor film med hur många miljoner som helst i budgeten går naturligtvis inte att undvika att känna till men detaljer i själva handlingen hade jag inte forskat djupare i före själva genomgången.

Jasägarna hävdar förstås att filmens yttre gör den till ett storslaget mästerverk och att det av mindre betydelse att historien som berättas inte är ny och inte känns helt fräsch. Jag kan hålla med till stor del. Filmens yta är mycket vacker och tilltalande, och även om innehållet inte är det mest uppfinningsrika som skapats berättas historien på ett tilltalande sätt och lyckas åstadkomma känslor hos åskådaren. Jag hade åtminstone en och annan fuktig ögonvrå under min session med filmen.

Nejsägarna menar å andra sidan att historien redan berättats tillräckligt många gånger och att om man bara ignorerar att befolkningen är blå (bland annat) är det som vilken indianfilm som helst. Det ligger förstås något i detta också för om man ignorerar ytan är historien verkligen inte ny. Det finns heller inga direkt oväntade händelser och det mesta av filmen kan man räkna ut på en gång. Jag vill inte kalla den för förutsägbar i ordets negativa betydelse utan tycker snarare att det är skönt att den följer mallen så bra. Man vet redan från början hur det kommer att sluta och kan ganska detaljerat redogöra för vägen dit innan den händer i filmen.

Och jag tror inte ambitionen har varit högre än så heller. James Cameron har velat skapa en visuellt fulländad film och jag vill påstå att han har lyckats! Alla varelser och så vidare kanske inte ser ut som om de skulle existera på riktigt hela tiden men filmen är konsekvent och allt passar in i den värld man målar upp. Karaktärerna funkar mycket bra och förmedlar sina känslor på ett mycket bra sätt. Jag kan inte heller klaga på skådespelarinsatserna även om några av rollerna är lite av karikatyrsnitt. Det fungerar att ha dem så och det är huvudsaken.

Så jag skulle vilja rekommendera alla som har det minste intresse av en film där ett helt folkslag förtrycks och attackeras, drivs tillbaka och slutligen inte har något annat val än att förenas och slå tillbaka mot förtyckarna – hårt! Gillar man dessutom fantasy och äventyr blandat med science fiction finns det ingen anledning att tveka längre. Det här är en film man måste ha sett!