Avatar - 2009 - Storslagen och mäktig!

Avatar

Regi: James Cameron

2009

Science Fiction/Action/Äventyr

Pandora, en värld som ligger långt långt borta är rik på enormt dyrbara mineraler. Människan exploaterar dess natur utan urskillning för egen vinnings skull och skyr inga som helst medel för att uppnå resultat. I vägen står urbefolkningen som lever i symbios med naturen. Ett forskarteam bedriver samtidigt ett projekt för att förstå hur Pandora och dess urbefolkning fungerar och med hjälp av så kallade avatars, där forskarna kan använda fjärrstyrda konstgjorda kroppar som ser ut precis som urinnevånarna – Na’vi, för att komma närmare dem. Jake Sully, som egentligen inte är någon forskare utan marinsoldat hoppar på uppdraget att infiltrera den nya främmande världen i utbyte mot en kostsam ryggradsoperation som ska återge honom funktionen i benen. I takt med att han infiltrerar växer dock hans kärlek för den nya världen och till slut står han redo att offra allt för att beskydda den från människans framfart.

Jag har sett den här filmen hyllas och jag har sett den sågas jäms med fotknölarna och det gör ju förstås att man blir än mer nyfiken på vad filmen har att erbjuda. Att det är en stor film med hur många miljoner som helst i budgeten går naturligtvis inte att undvika att känna till men detaljer i själva handlingen hade jag inte forskat djupare i före själva genomgången.

Jasägarna hävdar förstås att filmens yttre gör den till ett storslaget mästerverk och att det av mindre betydelse att historien som berättas inte är ny och inte känns helt fräsch. Jag kan hålla med till stor del. Filmens yta är mycket vacker och tilltalande, och även om innehållet inte är det mest uppfinningsrika som skapats berättas historien på ett tilltalande sätt och lyckas åstadkomma känslor hos åskådaren. Jag hade åtminstone en och annan fuktig ögonvrå under min session med filmen.

Nejsägarna menar å andra sidan att historien redan berättats tillräckligt många gånger och att om man bara ignorerar att befolkningen är blå (bland annat) är det som vilken indianfilm som helst. Det ligger förstås något i detta också för om man ignorerar ytan är historien verkligen inte ny. Det finns heller inga direkt oväntade händelser och det mesta av filmen kan man räkna ut på en gång. Jag vill inte kalla den för förutsägbar i ordets negativa betydelse utan tycker snarare att det är skönt att den följer mallen så bra. Man vet redan från början hur det kommer att sluta och kan ganska detaljerat redogöra för vägen dit innan den händer i filmen.

Och jag tror inte ambitionen har varit högre än så heller. James Cameron har velat skapa en visuellt fulländad film och jag vill påstå att han har lyckats! Alla varelser och så vidare kanske inte ser ut som om de skulle existera på riktigt hela tiden men filmen är konsekvent och allt passar in i den värld man målar upp. Karaktärerna funkar mycket bra och förmedlar sina känslor på ett mycket bra sätt. Jag kan inte heller klaga på skådespelarinsatserna även om några av rollerna är lite av karikatyrsnitt. Det fungerar att ha dem så och det är huvudsaken.

Så jag skulle vilja rekommendera alla som har det minste intresse av en film där ett helt folkslag förtrycks och attackeras, drivs tillbaka och slutligen inte har något annat val än att förenas och slå tillbaka mot förtyckarna – hårt! Gillar man dessutom fantasy och äventyr blandat med science fiction finns det ingen anledning att tveka längre. Det här är en film man måste ha sett!