Fantasia - 1940 - kombination av bild och ljud



Fantasia
1940
Animerad

En antologi där bild och musik existerar i symbios med varandra. Klassiska tongångar ackompanjerade av tecknade bilder med eller utan handling.

Det finns klassiker, Disneys klassiker och så finns det Fantasia. Det var åtminstone det jag trodde innan jag tog del av den här filmen från 1940. Det är ingen film som är lik någon av de andra tecknande klassikerna från Disney, i alla fall ingen av de som jag har sett och det börjar bli ganska många vid det här laget.

Istället för en rolig film där humorn flödar och där handlingen intresserar, roar och underhållning är det istället frågan om en experimentell arthouse film skulle man nästa kunna säga. Man känner förstås igen Disneystuket över den, men det är ändå något annorlunda över den. För det första finns nästan ingen av de klassiska figurerna med, det är bara Musse Pigg som hälsar på i en episod, och det är väl just denna episod som är mest förknippad med Fantasia tror jag. Det handlar om trollkarlens lärling som är så lat att han istället för att hämta vatten själv fortrollad en sopkvast att göra det åt honom. Problemet är bara att han sedan inte riktigt vet hur man ska få den att sluta, vilket resulterar i en översvämning. En klassisk del av filmen som sedan refererades till i Disneys egen Trollkarlens Lärling som jag skrev om för ett tag sedan.

Det finns också andra delar av filmen som har en handling, till exempel där jordens skapelse redogörs för, åtminstone fram tills att dinosaurierna utrotades. Men det finns också mer abstrakta segment där man helt enkelt ska njuta och förbluffas över de bilder som skapats för att ackompanjera musiken. En introduktion till varje episod ges och det är nog tur det för en del av dem är så pass flummiga att man knappast skulle ha en aning annars.

På det hela taget var jag inte så förtjust i den här, det är inte riktigt vad jag är ute efter när det gäller Disney helt enkelt. Man kan förstås inte förneka att det är ett imponerande hantverk och att filmen, när den hade premiär, måste varit långt mer framgångsrik än vad den är idag. Den har inte åldrats särskilt väl och lite av filmens poäng är ju att utforska ljud/bild kombinationer under en tid när ljudfilmen fortfarande var ett relativt nytt begrepp. Det funkar inte riktigt längre men det är onekligen ett verk som har en fantastisk kulturhistorisk betydelse och det är kanske så man ska sen den numera, som en essentiell del av filmhistorien!

Bilder: © Disney 

3/10


Do You Like Hitchcock? - 2005 - Dario Argento



Do You Like Hitchcock?
Regi: Dario Argento
2005
Thriller

Guilio är en filmnörd med ett fanatiskt intresse för film och de regisserade av Alfred Hitchcock i synnerhet. Han har också andra intressen men förutom att spionera på sin granne Sasha är de inte många. Hon bor mitt emot honom och är inte svår att lägga märke till när hon springer om kring halvnaken med fönstret öppet. Det blir en fix idé för Guilio och den dagen han så när bli vittne till mordet på Sashas mamma tar han det hela ett steg längre. Han blir besatt av tanken av att mordet blivit inspirerat av Hitchcockfilmen Strangers on a Train och att Sasha helt enkelt bytt mord med en annan för att skaffa sig alibi. Han kan helt enkelt inte släppa tanka och startar sin egen undersökning för att komma underfund med hur det verkligen ligger till!

Det här verkar vara en film som inte är särskilt populär hos Argentoanhängarna. Inte för att jag egentligen har något fog för mitt påstående men det verkar som att den här filmen alltid kommer på efterkälken när det gäller omröstningar på olika filmforum. Själv tycker jag att den är en alldeles utmärkt film om än inte lika trollbindande som de bästa som kommit från Mäster Argento genom åren.

Den här filmen har ett lite annorlunda upplägg, spänningen är inte riktigt i centrum och det handlar ofta mera om form än om innehåll. Det finns kopiöst mycket referenser till olika Hitchcockrullar, så många att jag inte kan placera dem alla. Det handlar inte om regelrätta stölder av scener etc. utan snarare om stämningar, ljussättning och övergripande inspiration. Det är aldrig något som är exakt som förlagan men man kan hitta likheter och vid tillfällen säga att där kom Rear Window, där kom Vertigo osv.

Även killen i videobutiken som Guilio besöker verkar vara lite besatt av Hitchcock för nästan alla postrar som syns i butiken är av Hitchcocks filmer. Argentos egen Card Player syns också och jag lade märke till hans dotters film Scarlet Diva i DVD-hyllan. Men vad märkligare är finns det också en poster av den svenska filmen Kopps! Kuriosa kanske men visst är det lite märkligt? Hade denna film verkligen så stor genomslagskraft utomlands?








Jag tror den här filmen lämpar sig bättre för filmnördar än för den som söker en spännande film då jag finner att mycket av poängen ligger i små detaljer som kanske är svåra att lägga märke till om man inte är ganska insatt i filmerna det refereras till. Jag vet inte om man kan säga att den här filmen försöker att utge sig för att vara en giallo men upplägget talar lite för det. Det är i princip samma förutsättningar som många av tumreglerna för vad en giallo är men det saknas ändå något! Jag kan sträcka mig till att rubricera den som kvasigiallo eller pastisch på genren men riktigt äkta är den inte. Jag skulle faktiskt kort och gott nöja mig med att kalla det för en thriller, blodig på sina ställen precis som en giallo och med en utredare som inte är polis. Man har dessutom gjort en poäng av att mördaren bär svarta handskar. Men jag tror att även detta lär tilltala de som verkligen vet vad det representerar historiskt snarare än dem som söker spänning.

Jag tycker det här är en av Argentos starkaste filmer på senare år och jag är glad över att Studio S Entertainment nu har sett till att den finns på en svensk DVD-utgåva!

8/10

Fantaside - 2007 - absurt och humoristiskt



Fantaside
Regi; Shane Mather
2007
Komedi/Horror

Ledaren för en nazistsekt slår sina påsar ihop med en psykopatisk galning i jakten på en mytomspunnen relik, som ger sin ägare en legendarisk makt som de båda vill åt. De är dock inte de enda som fast determinerade att lägga vantarna på det uråldriga spjutet. Det är en grym maktkamp där deltagarna inte drar sig för att döda varandra på de mest bestialiska sätt. Samtidigt har en reporter bevittnat ett rituellt mord och anlitar en privatdetektiv för att lösa gåtans mysterium. Men de måste skynda sig innan även de blir offer för nazistsekten att offra.

Liksom i Excreamer är filmmusiken något man genast lägger märke till. Det låter helt fel men samtidigt sätter detta genast den humoristiska och paradoxala tonen. Alla splatterfilmer behöver inte ackompanjeras av tung heavy metal eller dödsmetal, så mycket kan anses vara bevisat i och med den här filmens existens.
                     
Det är politiskt inkorrekt och filmen gör också en poäng av att vara detta. Man skändar inte orden och även om det framställs som ironi eller sarkasm kan man inte ta miste samhällsatiren som genomsyrar mycket av filmen. Framförallt är det via nyhetssändningar som detta görs fullständigt klart för oss, det är absurda påståenden om samhället och regeringen, men tillräckligt verklighetsförankrade för att vi ska förstå precis vad som åsyftas. Det här är en av filmens allra största behållningar anser jag!

Men vad vore väl en underground film av det här slaget utan en del morbida och tämligen uppfinningsrika mordsekvenser där blodet skvätter rikligt omkring? Det är väl trots allt det som är den största publikdragaren kan man tänka och jag kan glädjande nog meddela att det ser förvånansvärt bra ut, mycket bättre än i föregående Excreamer! Jag får lite vibbar av norska Bread & Circus (Slakta Dem Alla) när jag ser filmen, inte minst när det gäller våldet. Det är absurt och humoristiskt, precis som det ska vara!

Men nog för att jag hade kunnat klara mig utan den, enligt mig, extremt smaklösa framställningar av tidelag, dessutom med en katt som avrättas och äts upp direkt efter akten. Lyckligtvis är det bara film, men jag kan inte påstå annat än att dessa scener väckte avsmak och avsky hos mig. Att det sedan förekommer ”vanlig” våldtäkt ett par gånger i filmen bekymrar mig inte alls lika mycket, visst är det märkligt vilka värderingar man har när allt kommer till kritan. Dessa är naturligtvis också fiktiva och ganska våldsamma och man har inga problem att genomskåda dess trovärdighet. Penetration torde vara tämligen omöjlig i den ställningen om inte mannen är utrustad som självaste John Holmes!

Vidare framställs nazisterna, eller åtminstone dess ledare (usch vilken usel skådis han är) som en ganska patetisk transvestit. Det är visserligen tillräckligt absurt för att passa utmärkt in i produktionen, men inte är det särskilt politiskt inkorrekt i alla fall. Att förlöjliga nazismen är väl ungefär det enda gångbara skälet att ta upp ämnet idag. Missförstå mig inte nu, det är klart man ska ta varje tillfälle i akt att förlöjliga nazisterna, vare sig det handlar om avvikande sexuell läggning, som näppeligen passar ihop med tankarna av elitism man förknippar tredje riket med, eller något annat. Men att stoppa det i en rulle och blanda in termer om politisk inkorrekta budskap framstår för mig som lite paradoxalt!

Allt som allt en sevärd rulle, dock skulle det inte skadat att klippa ner den till genomsnittliga 90 minuter för att få lite bättre flyt i tempot.