Faktum är att jag inte hängde med så mycket i filmen.
Verkligen inte för att det inte är en vacker film, för det är det absolut!
Snarare är det kanske för att den är för
vacker, det är för mycket yta och
kanske för lite innehåll. Jag drar denna slutsats eftersom jag inte orkade
sätta mig in i något mer än den mest ytliga handlingen. Två föräldralösa
flickor växer upp med nunnorna på ett kloster, en dag blir de adopterade av en
läkare eller liknande som ska studera deras ögon. Flickorna är nämligen båda
helt blinda. Vad de inte talar om för någon är dock att de kan se hur bra som
helst på natten. De är helt enkelt nattens barn. Tillsammans besöker de
kyrkogårdar på nätterna och träffar på en del andra av nattens varelser.
Ungefär så…
Filmen är förstås gjord av Frankrikes vampyrregissör nummer
ett – Jean Rollin, om det nu var
någon som undrade. Några stycken har det nu blivit att jag har recenserat och
jag börjar definitivt känna igen stilen. Därför blev jag faktiskt förvånande
när jag upptäckte att den här filmen är så pass sent gjord som 1997! Det är
inte mycket som har förändrats genom åren. Man känner genast igen sig i stilen,
den halverotiska berättartekniken. Frågan är om det är en styrka eller svaghet i
det här fallet. Självklart är det en konstnärs styrka att ha en lätt
igenkänningsbar stil, men å andra sidan kan det också lätt bli tjatigt om man
får se samma sak i film efter film, år efter år.
För mig var det här en ganska tråkig film trots att jag
egentligen inte hittar så mycket att klaga på. Inte mer än jag redan
konstaterat i alla fall. Det är inte dåligt på något sätt, det är bara det att
man tycker sig ha sett allting tidigare…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar