Recension: Jultomteslashern Silent night, deadly night - 1984

Silent night, deadly night

Regi: Charles E Sellier Jr.

1984

Horror

Farfar som sitter på ett mentalsjukhus berättar något för sin unga sonson. Nämligen att jultomten kommer med presenter till dem som varit snälla, men straffar de som varit elaka. På väg hem blir han vittne till hur hans föräldrar mördas av en tjuv utklädd till jultomten, en traumatisk upplevelse. Han tillbringar resten av sin uppväxt på ett barnhem som drivs av några nunnor. Abbedissan är sträng och pojken lär sig om och om igen att om man är olydig blir man straffad. Hans rädsla för jultomtar håller i sig tills en dag då han själv tvingas att spela jultomte i en affär. Det slår alldeles slint i huvudet på honom och han går bärsärkargång.

Jag gillade verkligen idén med den här filmen och det finns faktiskt några scener som visar prov på ett innovativt filmskapande. Tyvärr förstörs det allt för ofta av de många klichéerna som kantar filmen från början till slut. Men samtidigt kan det faktiskt ha sin charm också.

Att man hela tiden vet vad som kommer att hända och att det som händer är helt typiskt känns faktiskt lite småkomiskt. För underhållningsvärdet på den här är högt även om de filmiska kvalitéerna är låga - lite av kalkonstatus alltså. Regin är stundom riktigt usel vilket matchas av dito skådespelarinsatser. Ska man bedöma morden, som ju faktiskt är ganska viktiga i en slasher, tycker jag faktiskt att de är ganska skojiga. Kanske inte alla, men en hel del av dem.

När jag tänker efter finns det faktiskt t o m lite moraliserande budskap i den, något som kanske inte är så vanligt i genren. Inte för att det varken gör från eller till, filmen är lika dålig trots allt även om det som sagt finn ett visst underhållningsvärde.

Jag – en kvinna II: Äktenskapet - 1968

Jag – en kvinna II: Äktenskapet

Regi: Mac Ahlberg

1968

Drama/Erotik

Siv är nu gift med antikvitetshandlaren Holm. Han är ett riktigt svin som slösar bort deras pengar och som tvingar Siv att ligga med hans affärskontakter. Hon känner sig som en hora och han känner att han har makt över henne. För att ha råd att betala räkningarna, som samlats på hög av Holms frikostiga leverne, tar Siv åter anställning som sjuksköterska för att klara av den ekonomiska situationen. Erotiken kommer på nytt in i Sivs liv när hon upplever gamla bekantskaper på nytt. En dag kommer en självmordspatient in på avdelningen där Siv arbetar, det är antikvitetshandlare Holms förra fru…

Sadistisk voyeur, smaka på orden – sadistisk voyeur… Så beskriver man antikhandlare Holm på baksidan av DVD-fodralet. Det är en fantastiskt bra beskrivning på vad man upplever redan i mycket tidigt i filmen. Det är väl inte uttalat redan från början men med Lars Lunøes fantastiska skådespeleri råder det snart ingen tvekan!

Det här är en lite annorlunda film jämfört med den första. Det handlar inte så mycket om sexuell frigörelse som äktenskapets bojor och jag får tidigt i filmen vibbar av Nattportiern och drar stora jämförelser till den. Det är någon sorts sadomasochistiskt förhållande mellan Siv och antikvitetshandlaren. Det kanske inte alltid sker på ömsesidiga premisser men ett udda förhållande finns det allt. Jag tycker att man fokuserar mer på karaktären Holm än på Siv i den här filmen, eller är det så att det är det intressantaste av de två. Det verkar hela tiden som att han döljer något och det är väl upp till Siv att avslöja vad det är kan man tänka.

Siv gestaltas den här gången av Gio Petré och jag upplever inte att hon är lika fängslade som Essy Persson var i föregångaren Jag - en Kvinna. Det kan förstås också bero på att de nakna scenerna inte är lika närgångna i den här filmen men jag tror nog att jag kan se förbi sånt. Det är helt enkelt inte en lika intressant historia att centrera det hela kring. Det finns inga religiösa undertoner och själva kraften av den kvinnliga frigjordheten är inte närvarande. Det är dock fortfarande en vacker film, och rent tekniskt sett mycket tilltalande.

Men en sak har jag svårt för när det gäller de här danska-svenska filmerna. Det är naturligtvis jag som överanalyserar men jag får inte riktigt ihop släktbanden när en del talar svenska och andra danska. Jag tänker främst på Hjördis Petterson, som gör rollen som Holms mamma. Hon är svensk medan han är dansk. Å andra sidan kan han ju han en dansk pappa förstås… Nåja, det verkar som att mamma är den som sitter inne med alla hemligheter och det är också den karaktären som gör att man inte riktigt får fullt grepp på hur det slutar. Vad som ligger bakom hela problematiken så att säga.

Avslutningsvis tål det att upprepas att det inte är en film som påminner om den första. Det finns klara sadomasochistiska tendenser och Lars Lunøe är helt fantastisk. Det är något i hans känslokalla blick som gör honom mystisk och intressant. Vad är det för hemlighet han bär på?

7/10

Sex säljer – tydligen lite för bra!?

Ur Jahmil XT Qubekas film Of good report.

Idag skriver Sveriges Radio om att en film – of Good Report, blivit stoppad från att visas i Sydafrika. Man kryddar lite extra med att påstå att det är första gången det hänt sedan apartheidtiden men när man läser lite längre ner verkar det inte har ett smack med raspolitik att göra. Istället är det tydligen så att filmen handlar om en lärare som inleder ett förhållande med en elev. Det kan väl kanske vara ett starkt tema i och för sig, men vi som har sett det sadomasochistiska förhållande som Nattportieren bygger på, ett förhållande som började under andra världskriget, är det kanske inget ohyggligt att visa på film. Men tydligen så visar filmen en sexscen – fullt påklädd enligt Sveriges Radios artikel – där det förekommer oralsex och att eleven ifråga är under 18 år. Det är alltså en fråga om barnpornografi! Hur gammal eleven är framgår inte.

Regissören själv hävdar att filmen handlar om sexförbrytare och en stark svart kvinna och är ett inslag i debatten om våld mot kvinnor.

Det är naturligtvis omöjligt att bilda sig en egen uppfattning om vad som är rätt och fel utan att han sett filmen i fråga men visst kan man göra filmer om sexuella förhållanden mellan vuxna och de under 18 år om man gör det på rätt sätt. Det man inte får göra är att glorifiera! Ett utmärkt exempel är till exempel filmen Warning!!!Pedophile Released.

Recension: Al Pacino och Robert De Niro i samma film - RIGHTEOUS KILL - 2008

¨

Det här är en recension som har flera år på nacken, men nu äntligen ligger den på bloggen!

Righteous Kill

Regi: Jon Avnet

2008

Thriller

En seriemördare härjar i New York, men det är en seriemördare som ingen egentligen vill sätta fast eftersom offren består av dem som på ett eller annat sätt lyckats komma undan lagens långa arm. Någon anser helt enkelt att offren inte längre förtjänar att leva och tar lagen i egna händer. Mitt i detta står två erfarna poliser – Turk och Rooster, (Robert De Niro och Al Pacino) och vet inte riktigt hur de ska bete sig, de ansvarar för utredningen men har sån pondus i och med sin stora erfarenhet att det gör lite som de vill. Detta resulterar i anklagelser om att de, i själva verket, skulle vara inblandade i morden. Men om dessa anklagelser är utryck för någon form av avundsjuka eller inte är svårt att säga. De ärrade veteranerna tar i alla fall väldigt lätt på anklagelserna och driver lätt med, för att inte säga provocerar, sina yngre kollegor.

Robert De Niro och Al Pacino har spelat mot varandra förr, senast var det i Michael Mann’s Heat från 1995, och man kan tycka att dessa båda giganter på egen hand kan lyfta en film till nya höjder. Jag vet inte riktigt om det stämmer, kanske är det sant, för det är onekligen dessa båda prominenta herrar som gör den här rullen sevärd. Inte för att någon av dem briljerar nämnvärt, faktum är att de mestadels tycks gå på rutin, men deras lägsta nivå är ändå så pass hög att de spelar skjortan av de flesta andra i branschen.

                                            

Karaktärerna är ganska stereotypiska, det är poliser som varit i kåren under väldigt många år, ärrade veteraner som kan rutinerna utan och innan och kanske heller inte drar sig för att tänja lite på gränserna. Å andra sidan har vi de lite yngre killarna som stör sig på deras stil och som, nästan till varje pris, vill sätta dit dem, eller åtminstone en av dem. De är hungriga och vill göra en snabb karriär genom att lösa fallet. Tyvärr lider de av samma problem som de stora namnen, de är helt enkelt inte särskilt intressanta. Ingen av rollkaraktärerna har något större djup och vi får heller inte veta särskilt mycket om dem. Vi lär oss inte att tycka om dem och vi lär oss inte att hata dem heller.

Filmens styrka ligger därför i dialogen, som många gånger är knivskarp och som, trots min anklagelse om rutinskådespeleri ovan, levereras med finess. Personligen tycker jag att Al Pacino gör det något bättre jobbet av de två, men det är till syvende och sist en smaksak. Till filmens nackdel måste den relativt standardiserade historien nämnas. Det är inte heller särskilt svårt att räkna ut hur det faktiskt ligger till med mördandet och det är ju sällan bra när denna typ av överraskningseffekt förvägras publiken. Kanske är det inte ens meningen att åskådaren ska bli överraskad, vad vet jag?

Jag finner det här alltså att vara en typiskt medelmåttig polisthriller med några riktigt stora namn i rollistan. Förutom De Niro och Pacino hittar vi förresten och Brian Dennehy som deras chef och John Leguizamo som den drivande kraften bakom anklagelserna mot huvudrollsinnehavarna. En ganska fantasilös historia förpackad i en snygg förpackning, maskerad med stjärnskådisar.

CDON

Ginza