Recension: Al Pacino och Robert De Niro i samma film - RIGHTEOUS KILL - 2008

¨

Det här är en recension som har flera år på nacken, men nu äntligen ligger den på bloggen!

Righteous Kill
Regi: Jon Avnet
2008
Thriller

En seriemördare härjar i New York, men det är en seriemördare som ingen egentligen vill sätta fast eftersom offren består av dem som på ett eller annat sätt lyckats komma undan lagens långa arm. Någon anser helt enkelt att offren inte längre förtjänar att leva och tar lagen i egna händer. Mitt i detta står två erfarna poliser – Turk och Rooster, (Robert De Niro och Al Pacino) och vet inte riktigt hur de ska bete sig, de ansvarar för utredningen men har sån pondus i och med sin stora erfarenhet att det gör lite som de vill. Detta resulterar i anklagelser om att de, i själva verket, skulle vara inblandade i morden. Men om dessa anklagelser är utryck för någon form av avundsjuka eller inte är svårt att säga. De ärrade veteranerna tar i alla fall väldigt lätt på anklagelserna och driver lätt med, för att inte säga provocerar, sina yngre kollegor.

Robert De Niro och Al Pacino har spelat mot varandra förr, senast var det i Michael Mann’s Heat från 1995, och man kan tycka att dessa båda giganter på egen hand kan lyfta en film till nya höjder. Jag vet inte riktigt om det stämmer, kanske är det sant, för det är onekligen dessa båda prominenta herrar som gör den här rullen sevärd. Inte för att någon av dem briljerar nämnvärt, faktum är att de mestadels tycks gå på rutin, men deras lägsta nivå är ändå så pass hög att de spelar skjortan av de flesta andra i branschen.
                                            

Karaktärerna är ganska stereotypiska, det är poliser som varit i kåren under väldigt många år, ärrade veteraner som kan rutinerna utan och innan och kanske heller inte drar sig för att tänja lite på gränserna. Å andra sidan har vi de lite yngre killarna som stör sig på deras stil och som, nästan till varje pris, vill sätta dit dem, eller åtminstone en av dem. De är hungriga och vill göra en snabb karriär genom att lösa fallet. Tyvärr lider de av samma problem som de stora namnen, de är helt enkelt inte särskilt intressanta. Ingen av rollkaraktärerna har något större djup och vi får heller inte veta särskilt mycket om dem. Vi lär oss inte att tycka om dem och vi lär oss inte att hata dem heller.



Filmens styrka ligger därför i dialogen, som många gånger är knivskarp och som, trots min anklagelse om rutinskådespeleri ovan, levereras med finess. Personligen tycker jag att Al Pacino gör det något bättre jobbet av de två, men det är till syvende och sist en smaksak. Till filmens nackdel måste den relativt standardiserade historien nämnas. Det är inte heller särskilt svårt att räkna ut hur det faktiskt ligger till med mördandet och det är ju sällan bra när denna typ av överraskningseffekt förvägras publiken. Kanske är det inte ens meningen att åskådaren ska bli överraskad, vad vet jag?

Jag finner det här alltså att vara en typiskt medelmåttig polisthriller med några riktigt stora namn i rollistan. Förutom De Niro och Pacino hittar vi förresten och Brian Dennehy som deras chef och John Leguizamo som den drivande kraften bakom anklagelserna mot huvudrollsinnehavarna. En ganska fantasilös historia förpackad i en snygg förpackning, maskerad med stjärnskådisar.