¨
Det här är en recension som har flera år på nacken, men nu äntligen ligger den på bloggen!
Righteous Kill
Regi: Jon Avnet
2008
Thriller
En seriemördare härjar i New York, men det är en seriemördare som ingen
egentligen vill sätta fast eftersom offren består av dem som på ett eller annat
sätt lyckats komma undan lagens långa arm. Någon anser helt enkelt att offren
inte längre förtjänar att leva och tar lagen i egna händer. Mitt i detta står
två erfarna poliser – Turk och Rooster, (Robert De Niro och Al Pacino) och vet
inte riktigt hur de ska bete sig, de ansvarar för utredningen men har sån pondus
i och med sin stora erfarenhet att det gör lite som de vill. Detta resulterar i
anklagelser om att de, i själva verket, skulle vara inblandade i morden. Men om
dessa anklagelser är utryck för någon form av avundsjuka eller inte är svårt
att säga. De ärrade veteranerna tar i alla fall väldigt lätt på anklagelserna
och driver lätt med, för att inte säga provocerar, sina yngre kollegor.
Robert De Niro och Al Pacino har
spelat mot varandra förr, senast var det i Michael Mann’s Heat från 1995, och
man kan tycka att dessa båda giganter på egen hand kan lyfta en film till nya
höjder. Jag vet inte riktigt om det stämmer, kanske är det sant, för det är
onekligen dessa båda prominenta herrar som gör den här rullen sevärd. Inte för
att någon av dem briljerar nämnvärt, faktum är att de mestadels tycks gå på
rutin, men deras lägsta nivå är ändå så pass hög att de spelar skjortan av de
flesta andra i branschen.
Karaktärerna är ganska
stereotypiska, det är poliser som varit i kåren under väldigt många år, ärrade
veteraner som kan rutinerna utan och innan och kanske heller inte drar sig för
att tänja lite på gränserna. Å andra sidan har vi de lite yngre killarna som
stör sig på deras stil och som, nästan till varje pris, vill sätta dit dem, eller
åtminstone en av dem. De är hungriga och vill göra en snabb karriär genom att
lösa fallet. Tyvärr lider de av samma problem som de stora namnen, de är helt
enkelt inte särskilt intressanta. Ingen av rollkaraktärerna har något större
djup och vi får heller inte veta särskilt mycket om dem. Vi lär oss inte att
tycka om dem och vi lär oss inte att hata dem heller.
Filmens styrka ligger därför i
dialogen, som många gånger är knivskarp och som, trots min anklagelse om
rutinskådespeleri ovan, levereras med finess. Personligen tycker jag att Al
Pacino gör det något bättre jobbet av de två, men det är till syvende och sist
en smaksak. Till filmens nackdel måste den relativt standardiserade historien
nämnas. Det är inte heller särskilt svårt att räkna ut hur det faktiskt ligger
till med mördandet och det är ju sällan bra när denna typ av överraskningseffekt
förvägras publiken. Kanske är det inte ens meningen att åskådaren ska bli
överraskad, vad vet jag?
Jag finner det här alltså att
vara en typiskt medelmåttig polisthriller med några riktigt stora namn i
rollistan. Förutom De Niro och Pacino hittar vi förresten och Brian Dennehy som
deras chef och John Leguizamo som den drivande kraften bakom anklagelserna mot
huvudrollsinnehavarna. En ganska fantasilös historia förpackad i en snygg förpackning,
maskerad med stjärnskådisar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar