Recension: Jultomteslashern Silent night, deadly night - 1984



Silent night, deadly night
Regi: Charles E Sellier Jr.
1984
Horror

Farfar som sitter på ett mentalsjukhus berättar något för sin unga sonson. Nämligen att jultomten kommer med presenter till dem som varit snälla, men straffar de som varit elaka. På väg hem blir han vittne till hur hans föräldrar mördas av en tjuv utklädd till jultomten, en traumatisk upplevelse. Han tillbringar resten av sin uppväxt på ett barnhem som drivs av några nunnor. Abbedissan är sträng och pojken lär sig om och om igen att om man är olydig blir man straffad. Hans rädsla för jultomtar håller i sig tills en dag då han själv tvingas att spela jultomte i en affär. Det slår alldeles slint i huvudet på honom och han går bärsärkargång.

Jag gillade verkligen idén med den här filmen och det finns faktiskt några scener som visar prov på ett innovativt filmskapande. Tyvärr förstörs det allt för ofta av de många klichéerna som kantar filmen från början till slut. Men samtidigt kan det faktiskt ha sin charm också.

Att man hela tiden vet vad som kommer att hända och att det som händer är helt typiskt känns faktiskt lite småkomiskt. För underhållningsvärdet på den här är högt även om de filmiska kvalitéerna är låga - lite av kalkonstatus alltså. Regin är stundom riktigt usel vilket matchas av dito skådespelarinsatser. Ska man bedöma morden, som ju faktiskt är ganska viktiga i en slasher, tycker jag faktiskt att de är ganska skojiga. Kanske inte alla, men en hel del av dem.

När jag tänker efter finns det faktiskt t o m lite moraliserande budskap i den, något som kanske inte är så vanligt i genren. Inte för att det varken gör från eller till, filmen är lika dålig trots allt även om det som sagt finn ett visst underhållningsvärde.