Law Abiding Citizen - 2009 - Manipulation

Law Abiding Citizen

Regi: F. Gary Gray

2009

Thriller

Clyde Shelton (Gerald Butler) överfalls brutalt i sitt hem och tvingas bevittna hur hans fru och dotter mördas framför hans ögon medan han själv är hjälplös. Rättsprocessen som följer innefattar en, enligt Clyde, oförsvarbar uppgörelse mellan åklagarämbetet och gärningsmännen som innebär att straffet inte kan ställas i relation till deras brott – enligt Clyde. Tio år senare är han fortfarande besatt av hämnd och när de båda skyldiga våldsverkarna dör under plågsamma omständigheter riktas misstankarna mot Clyde. Strax börjar en katt och råtta lek mellan honom och åklagaren (Jamie Foxx), som råkar vara densamma som höll i den gamla uppgörelsen. En efter en träder sanningarna fram och undan för undan inser åklagaren vilken farlig motståndaren han har emot sig. Det blir en kraftmätning där endast den mest förutseende kan vinna…

Jag gillar verkligen filmer där allt tycks vara styrt in i minsta detalj av någon överlägsen intelligens och verkar ha planerat i åratal för uppgiften. Filmer där allt verkar genomtänkt av den allvetande skurken oavsett vilka åtgärder motståndaren tar. Man kan väl likna det hela vide ett parti schack och det är kanske inte så konstigt att man jämför den här med filmer som Se7en, Knight Moves eller kanske till och med Saw-serien. Det är alla filmer av minutiös planering! Vidare gillar jag också filmer som utspelar sig i en rättegångssal. Det är väl samma typ av kraftmätning kanske, den mellan intellekten snarare än fysisk uthållighet. Och den här filmen snuddar även vid rättegångsaspekten även om jag hade önskat att den gjort än mer så, men man kan inte få allt.

Något man också missar lite i sammanhanget är att all hämnd påverkar tredje man på något sätt och även om man anser sig ha rätt att kräva att rättvisa skipas drabbas på något sätt oskyldiga i processen. Man vidrör detta lite svagt vid något tillfälle, men inte tillräckligt tycker jag. Man kan också utläsa en kommentar om själva rättssystemet. Ska det verkligen behövas tio år(!) på Death Row? Är det viktigare att vinna målet och därmed skaffa sig en hög segerprocent än att adekvata straff utdöms? Är det för mycket politik i rättsväsendet?

Jag gillar hur själva hämnden är utformad! Det är synnerligen genomtänkt och vid några tillfällen blir man till och med förvånad över utförandet, något som inte tillhör vanligheterna. Man kan också säga att det inte är helt klart hur det kommer att gå, för även om det är en amerikansk film ifrågasätter den systemet, åtminstone en liten smula. Ska skurken, som vi ju trots allt måste ha viss sympati med efter sin familjeförlust, eller åklagaren, som trots allt bara gjort sitt jobb efter de förutsättningar som finns att tillgå i rättssystemet, vinna kampen?

Tyvärr lyckas man inte hålla filmen intressant hela vägen för hur bra den än är det mesta av tiden, lyser ett genomtänkt slut med sin frånvaro. Det verkar precis som om pengarna tagit slut och att man sedan stressat fram en avslutning. Men det är ju å andra sidan inget unikt problem. Det verkar vara ett av de största problemen nuförtiden – att knyta ihop säcken på ett tillfredställande sätt som inte underskattar åskådarens intelligens! Men fram till slutminuterna har jag definitivt inget att klaga på!

Gamer - 2009 - Cyperspel fast i verkligheten

Gamer

Regi: Mark Neveldine, Brain Taylor

2009

Action

I en nära förestående framtid har nya sociala former utvecklats. Det handlar om ett spel där man inte bara spelar en annan karaktär i vardagslivet utan helt enkelt kontrollerar en annan människas handlingar. Några ställer upp på att låta sig kontrolleras mot betalning, medan andra betalar för att få möjligheten att kontrollera. Det är i mångt och mycket en värld av fetischer och sex, där spelarna får chansen att leva ut sina perversioner genom andra. Men nu har ytterliggare en utveckling skett. Man kan nu få chansen att bli frigiven och benådad som dödsdömd mördare eller våldtäktsman om man ställer upp på att låta sig kontrolleras i det nya spelet – Slayer! Det är en brutal värld där det gäller att döda eller dödas, överlever man trettio spelsessioner återfår man sin frihet heter det. Nu står en man i begrepp med att lyckas för första gången med bara tre sessioner kvar till målet. Men kan man låta honom överleva eller vet han för mycket?

I början av filmen tänkte jag genast på att själva tänket är lite av en vidareutveckling av spelet The Sims som, åtminstone för ett par år sedan, var omåttligt populärt. Man har tagit det hela ett steg längre och kontrollerar en livs levande människa, men i övrigt är det väl lite av samma sak. Man exploaterade lite av samma tankebanor i Surrogates och den dystopiska samhällsvisionen där folk inte längre går ut utan lever sina liv genom sociala spel eller Internet är faktiskt en ganska skrämmande tanke!

Men referenserna slutar inte där. Filmen är uppbyggd på ett sånt sätt att det inte alltid är helt självklart vad som är spel och vad som är verklighet. Man blandar fiktivt spel men verkliga händelser på ett ganska bra sätt. Det är inte lika skickligt utfört som till exempel i Cronenbergs magnifika eXistenZ, men heller inte lika förvirrade! Kommer man bara in i filmen är den trots allt ganska linjär i sitt berättande, även om den utspelar sig i olika verkligheter och på olika platser på tidslinjen då och då.

Vi får ett högt tempo och även om det finns eftertanke i bakgrunden kommer den inte riktigt upp till ytan på ett sätt som gör att det stör den visuella fasaden. Det är en bra visualisering av vad som skulle kunna vara verklighet och faktum är att filmen bara utger sig för att visa en framtid några år framåt i tiden utan att definiera den närmare. Detta gör att filmen förmodligen kommer att hålla sig fräsch längre än om man daterat den. Jag minns bara att man nyttjade ett enda årtal i den och det var enbart för att få någon form av referens punkt.

Tittar man på den bakomliggande filosofin ploppar filmer som Running Man, Rollerball, Logan’s Run och The NewGladiators upp i skallen. Det är filmer som i mångt och mycket bygger på samma tema. Ingen ska kunna vara större än själva spelet och spelet ska kontrollera massorna. Här är det dock inte frågan om multinationella företag som delat upp världen mellan sig utan snarare om en enda mans önskan att vara Gud och skaffa sig en världsherravälde. Det finns referenser både till Bill Gates, även om de är ganska subtila, och till Bruce Lees karaktär i Enter the Dragon, om än på en mer filmisk nivå.

Det som drar ner filmen, trots att den har mycket potential, är att man i slutändan gör det lite väl enkelt för sig och det är väl kanske det som skiljer den från fantastiska mästerverk som eXistenZ. Men trots detta är det en mycket sevärdfilm och en stabil actionrulle som helt klart rekommenderas till fans av alternativa verkligheter och framtidsskildringar!

Recension: Beowulf & Grendel - 2005

Har man sett några filmatiseringar av den här klassiska berättelsen som skrevs för över tusen år sedan blir man naturligtvis nyfiken på att ytterligare utveckla sin referensram. Tyvärr bidrar dock denna film inte med något nytt under solen även om själva historien framsälls mera mänskligt än många av de andra ”monster-filmerna”. Grendel är ett troll och inget monster egentligen och berättandet känns faktiskt ganska trovärdigt! Oförätt som hämnas med oförätt som föder oförätt är väl en ganska bra beskrivning. Det är inte särskilt väl genomfört när det kommer till skådespelarinsatser även om det kanske är kul, att som svensk, att få se Stellan Skarsgård i en betydande roll. Som Beowulf ser vi Gerald Butler och han funkar väl i och för sig utmärkt även om man ibland får känslan av novellfilm gjord för och av ungdomar. Lite överdrivet kanske, men vissa vibbar går helt klart åt det hållet. Så, det här kanske inte är den bästa filmatiseringen och inte den intressantaste heller, men jag ångrar i alla fall inte att jag lade tid på den!

5/10