Law Abiding Citizen - 2009 - Manipulation



Law Abiding Citizen
Regi: F. Gary Gray
2009
Thriller

Clyde Shelton (Gerald Butler) överfalls brutalt i sitt hem och tvingas bevittna hur hans fru och dotter mördas framför hans ögon medan han själv är hjälplös. Rättsprocessen som följer innefattar en, enligt Clyde, oförsvarbar uppgörelse mellan åklagarämbetet och gärningsmännen som innebär att straffet inte kan ställas i relation till deras brott – enligt Clyde. Tio år senare är han fortfarande besatt av hämnd och när de båda skyldiga våldsverkarna dör under plågsamma omständigheter riktas misstankarna mot Clyde. Strax börjar en katt och råtta lek mellan honom och åklagaren (Jamie Foxx), som råkar vara densamma som höll i den gamla uppgörelsen. En efter en träder sanningarna fram och undan för undan inser åklagaren vilken farlig motståndaren han har emot sig. Det blir en kraftmätning där endast den mest förutseende kan vinna…

Jag gillar verkligen filmer där allt tycks vara styrt in i minsta detalj av någon överlägsen intelligens och verkar ha planerat i åratal för uppgiften. Filmer där allt verkar genomtänkt av den allvetande skurken oavsett vilka åtgärder motståndaren tar. Man kan väl likna det hela vide ett parti schack och det är kanske inte så konstigt att man jämför den här med filmer som Se7en, Knight Moves eller kanske till och med Saw-serien. Det är alla filmer av minutiös planering! Vidare gillar jag också filmer som utspelar sig i en rättegångssal. Det är väl samma typ av kraftmätning kanske, den mellan intellekten snarare än fysisk uthållighet. Och den här filmen snuddar även vid rättegångsaspekten även om jag hade önskat att den gjort än mer så, men man kan inte få allt.

Något man också missar lite i sammanhanget är att all hämnd påverkar tredje man på något sätt och även om man anser sig ha rätt att kräva att rättvisa skipas drabbas på något sätt oskyldiga i processen. Man vidrör detta lite svagt vid något tillfälle, men inte tillräckligt tycker jag. Man kan också utläsa en kommentar om själva rättssystemet. Ska det verkligen behövas tio år(!) på Death Row? Är det viktigare att vinna målet och därmed skaffa sig en hög segerprocent än att adekvata straff utdöms? Är det för mycket politik i rättsväsendet?






Jag gillar hur själva hämnden är utformad! Det är synnerligen genomtänkt och vid några tillfällen blir man till och med förvånad över utförandet, något som inte tillhör vanligheterna. Man kan också säga att det inte är helt klart hur det kommer att gå, för även om det är en amerikansk film ifrågasätter den systemet, åtminstone en liten smula. Ska skurken, som vi ju trots allt måste ha viss sympati med efter sin familjeförlust, eller åklagaren, som trots allt bara gjort sitt jobb efter de förutsättningar som finns att tillgå i rättssystemet, vinna kampen?

Tyvärr lyckas man inte hålla filmen intressant hela vägen för hur bra den än är det mesta av tiden, lyser ett genomtänkt slut med sin frånvaro. Det verkar precis som om pengarna tagit slut och att man sedan stressat fram en avslutning. Men det är ju å andra sidan inget unikt problem. Det verkar vara ett av de största problemen nuförtiden – att knyta ihop säcken på ett tillfredställande sätt som inte underskattar åskådarens intelligens! Men fram till slutminuterna har jag definitivt inget att klaga på!