Recension: London to Brighton - 2006



London to Brighton
Regi: Paul Andrew Williams
2006
Thriller/Drama

En ung kvinna (Lorraine Stanley), som bär bevisligen blivit utsatt för grovt våld, vilket hennes ena igenmurade och blåa öga tydliggör, störtar in på en offentlig toalett någonstans i London tillsammans med en ung flicka (Georgia Groome) som på sin höjd kan vara i de yngre tonåren. De är på flykt undan något, men vad har hänt dem? Samtidigt söker gangstern Stuart Allen (Sam Spruell) upp hallicken Derek (Johnny Harris) och ställer ett ultimatum, flickorna ska finnas inom 24 timmar annars får Derek själv betala priset. Den desperata jakten tar sin början – ända från London till Brighton.

Jag har många gånger försökt konkretisera mina tankar om skillnaderna mellan brittisk film, som den här, och amerikanska diton utan att komma fram med någon hundraprocentigt hållbar definition. Dock kan man se tydliga tendenser i de allra flesta fall, den här inkluderad, till en större vardagsrealism och mindre spektakulär biografunderhållning. Med det menar jag inte att den här filmen inte skulle passa på bio, för det är naturligtvis så att så länge man ser en bra film så går det att se den både hemma på DVD och på bio.
                            
Nåja, det här en i alla fall en skitig och närgången film om ett så kontroversiellt ämne som barnprostitution, koppleri och möjligen även snuddar vid trafficking. Den är mycket välspelad, vilket framförallt gäller de två huvudrollerna Kelly (Lorraine Stanley) och den unga Joanne (Georgia Groome). Det måste ha varit mycket tungt för en så pass ung skådis att gestalta den typen av roll som Georgia gör här, men all eloge till henne, hon gör det med bravur och det är inte särskilt svårt att sia om en lysande skådespelarkarriär för hennes del. Även Lorraine Stanley gör som sagt var extremt bra ifrån sig och man kan verkligen känna med vilken avsmak hon egentligen drar in den unga Joanne i sin hallicks smutsiga affärer i, även om hon i sin beslutprocess slutligen inte anser sig ha några andra alternativ.

Filmens negativa sidor handlar nog mest om att mina förväntningar var uppskruvade på max. Jag är fullt medveten om att det aldrig är bra med förväntningar av det slaget, men ibland är det liksom ofrånkomligt. Efter att ha sett trailern på filmen ett antal gånger hade jag målat upp en bild av en extremt stark film där man antingen skulle sitta och skaka på huvudet åt vilken människosyn vissa rötägg har, eller må riktigt fysiskt dåligt av övergreppen mot den lilla flickan. Jag kan inte säga att jag inte mådde dåligt av filmen, för det vore en lögn, men jag kom inte riktigt i närheten av mina förväntningar den saken är klar.

Men trots detta tycker jag helt klart att det är en sevärd film och rekommenderar den gärna till dem som gillar brittiska thrillers. Kameran känns dessutom lite så där lagom handhållen och skakig att man får ytterliggare en dimension av realism serverad. Tyvärr måste jag dock avsluta med att säga, att slutet av filmen inte kom som en total överraskning. Utan att gå in på detaljer, för det skulle säkerligen förstöra en del av nöjet att se den, så kan jag konstatera att mina tankar gick ungefär i de banorna åtminstone andra halvan av filmen. Dessutom slängs det ju ut lite ledtrådar strax innan säcken ska knytas ihop så att säga.

I övrigt en mycket sevärd film!