Recension: Hansel & Gretel – 2013

Jag kan inte påstå att jag känner till varenda saga som Bröderna Grimm tecknade ner men några av dem känner man till och jag gissar att det här är en av de absolut mest kända. Ändå vill jag inte hävda att jag kommer ihåg den i detalj. En häxa och ett pepparkakshus minns jag och en ugn och så brödsmulor för att hitta tillbaka förstås. Mycket mer än så är det inte och mycket mer än så behöver man heller inte veta för att kunna tillgodogöra sig referenserna till den litterära förlagan här. På något sätt lyckas man få med de flesta av referenspunkterna även om man har moderniserat sagan en hel del.

Förresten så finns det så många filmatiseringar av den här sagan så det gäller väl för mig att tydliggöra vilken av dem det är jag syftar på här. Den är regisserad av Anthony C. Ferrante, är en Asylum-produktion och har Dee Wallace att spela den elaka häxan/gamla tanten i godisaffären.

Det är en ganska ojämn film men ovanligt kvalitativ för att komma från Asylum. Budgeten på $135000 känns välanvänd och det är bara vid några få tillfällen som jag reagerar på gorescenerna. Det finns nämligen några sådana och ett par av dem är fyllda med tarmar. Jag gillar inte det nämnvärt, jag tycker det ser billigt och tramsigt ut. Det funkar kanske i en regelrätt splatterfilm, men inte när man försöker bygga spänning. Andra gånger ser det bättre ut och för det mesta har jag alltså inget att klaga på.

På det hela taget tycker jag dock att det är en lite för seg film. Det saknas den där lilla sista gnistan för att göra det riktigt bra. Antagligen hade det behövts en något mer erfaren regissör för att knyta ihop det fullt ut men det är heller inte så pjåkigt. Skådespelarna gör ok ifrån sig men regissören borde kanske ha kunnat instruera dem lite bättre. Hur reagerar man i den här situationen, det är sådant som regissören borde kunna förse skådespelarna med information om. Dessutom finns det ett par märkliga logiska luckor här och var men allt för att få ihop historien antar jag. På engelska skulle jag ha kallat den för ”a forgettable film” men jag hittar inte riktigt motsvarande fras på svenska.

5/10

Recension: Raging Sharks - 2005

Raging Sharks

Regi: Danny Lerner

2005

Horror/Sci-Fi

Forskningsstationen Oceanic har svårt med anslagen nuförtiden. Doktor Mike Olsen ger sig därför iväg för att kräva mer pengar av finansiärerna. Under tiden inträffar en massiv hajattack mot Oceanic som kräver ett par dödsfall. Dessutom skadas stationen svårt och forskningspersonalen finner sig instängda under vatten med hundratals argsinta hajar simmande runt omkring. Mike försöker ta sig tillbaka med hjälp av en ubåt. Han blir också föremål för en federal undersökning. Det kan ju tänkas att han negligerat sina åtaganden som chef för stationen, har han verkligen följt alla säkerhetsföreskrifter som finns. Med denna byråkrat hack i häl ger han sig tillbaka mot stationen för att rädda sin fru och sina forskningskamrater. Men allt står inte rätt till och Mike vet inte allt som händer runt omkring honom. Dessutom är det ett stort mysterium varför hajarna plötsligt har blivit så aggressiva. Svaret är lika fantastiskt som det rör rikets säkerhet…

Åter igen är det här en film som i alla fall inte bara har djurskräckselementen i sig. Det är också till stor del science fiction och kanske allra mest en politisk thriller. Konspirationerna är kanske inte allt för uttalande men nog är någon regeringsstyrd organisation beredd att offra en massa människor för att kunna bevara hemligheter. Men naturligtvis finns det också hajattacker som för tankarna till vilken hajskräckis som helst. Hela stränder attackeras och en och annan båt råkar också ut för de ilskna och vildsinta hajarna.

Jag var under intrycket att det handlade om en något äldre film när jag såg den. Anledningen är inte att det ser gammalt ut på något sätt men däremot är filmen bra mycket seriösare än många av hajskräckfilmerna från senare år. Det är inte frågan om någon fantastisk mutation som gör att hajarna kan flyga, gå på land eller simma i sand. Visst, det finns något som påverkar dem, någonting från yttre rymden, men i det stora hela framställs ändå hajarna som normala. I alla fall i avseende om vikt och storlek. De är kanske väl aggressiva men det kan jag stå ut med! Man har försökt satsa mera på spänning än på underhållande kalkonvärden och det tycker jag bör premieras.

Tyvärr lyckas man inte fullt ut, kanske beroende på en massa andra element än hajarna. Det blir lite segt när man försöker blanda in regeringskonspirationer i historien och filmen får ett allt för sävligt tempo för sitt eget bästa. Men till filmen fördel är den inte rakt kopierad av mer kända hajförlagor. Det jag snarare kommer att tänka på är James Camerons The Abyss. Men det är mer några stolpar i händelseförloppet än regelrätta jämförelser det handlar om. Det finns varelser som inte hör hemma på den här planeten, en forskningsstation under vatten och en helt fantastisk överlevnadsinstinkt hos de överlevande.

Bland skådespelarna hittar vi Corin Nemec, som skulle kunna spela Kevin Bacons bror i vilken film som helst, Vanessa Angel som hans fru och Corbin Bernsen i en mindre men betydande roll som ubåtskapten. Det finns fler förstås, främst skådespelare av typen man känner igen men inte kan sätta namnet på. Fast jag är ju å andra sidan inte särskilt bra på namn heller. Hur som helst tycker jag att det stora rollerna sköter sig ganska bra, några mindre är väl kanske lite sämre men jag hinner inte reta mig på det. De stora rollerna bär upp det mesta.

Totalt sett blir det en besvikelse mycket eftersom jag inte riktigt hade förväntat mig den här typen av film. Jag var mera inställd på en reguljär hajfilm och inte en thriller om alternativa energikällor och aliens. Men det var åtminstone inte bortkastad tid.

5/10