Jägarna 2 - 2011 - Uppföljaren till Kjell Sundvalls tveklöst bästa film!



Jägarna 2
Regi: Kjell Sundvall
2011
Thriller

Ett mord begås och rikskrim kallas in för att någon utomstående ska ta hand om undersökningen. Uppgiften faller på Erik Bäckström som en gång tidigare varit upp i norrland och tampats med en utredning som slutligen ledde fram till hans egen bror. Motvilligt åker han dit och börjar sina undersökningar. Han märker snart att det förekommer personliga vendettor i utredningen och att alla poliserna inte har rent mjöl i påsen. Att övertyga chefen på plats om saken visar sig dock inte vara en helt enkel uppgift.

Jag brukar vara bra på att minnas vad jag tyckte om filmer men detaljer om handlingen, oavsett hur centrala och väsentliga kan tyckas vara är inget som jag brukar lägga på minnet. Jag minns alltså inte detaljer kring brotten och/eller upplösningen i Kjell Sundvalls första film. Det finns lyckligtvis några snabba tillbakablickar som förklarar de stora dragen för förvirrad publik såsom jag själv.

Jag brukar sannerligen inte vara särskilt förtjust i Kjell Sundvalls filmer och TV-filmer. Han är i mina ögon en gravt överskattad filmskapare som bara haft någon enstaka lyckoträff. Jägarna tillhör dem och nu var det intressant att se hur den här uppföljaren stod sig i konkurrensen.

Det är i mångt och mycket en ganska onödig film som egentligen är en enda stor upprepning. Men å andra sidan är de allra flesta svenska polisfilmer upprepningar av varandra även om jag är mycket förtjust i dem. Med det sagt konstaterar jag att det faktiskt är en ganska underhållande film som jag verkligen inte ångrar att jag gjorde mig besväret att se. Det är stabil underhållning och både Rolf Lassgård och kanske framförallt Peter Stormare gör mycket av sina rollkaraktärer. Det är erfaret skådespeleri och det tjänar filmen helt klart på. Om skådespelarna klarar av en trovärdig norrländska vet jag inte om jag är kapabel att avgöra. Det brukar vara rätt uppenbart för dialektalt infödda hur det är med den saken. I mina öron låter det i alla fall bra!

Så vidare spännande är det inte och det mesta räknar man ut i förväg. Det ligger lite i själva filmidén att det ska vara korruption bland polisen och att de håller varandra om ryggen är självklart men det gör inget. Det förhöjer snarare Erik Bergströms (Lassgård) frustration och gör att dramaturgin lyfts upp till en högre nivå. Problematiken är förvisso ganska komplex med de personliga kopplingarna och de tidigare händelserna från förra film. Överlag en riktigt bra film tycker jag. Den kanske kunde ha tjänat på att vara en halvtimme kortare men det fungerar ganska bra ändå!