Jägarna 2
Regi: Kjell Sundvall
2011
Thriller
Ett mord begås och rikskrim kallas in för att någon utomstående ska ta
hand om undersökningen. Uppgiften faller på Erik Bäckström som en gång tidigare
varit upp i norrland och tampats med en utredning som slutligen ledde fram till
hans egen bror. Motvilligt åker han dit och börjar sina undersökningar. Han
märker snart att det förekommer personliga vendettor i utredningen och att alla
poliserna inte har rent mjöl i påsen. Att övertyga chefen på plats om saken visar
sig dock inte vara en helt enkel uppgift.
Jag brukar vara bra på att minnas
vad jag tyckte om filmer men detaljer om handlingen, oavsett hur centrala och
väsentliga kan tyckas vara är inget som jag brukar lägga på minnet. Jag minns
alltså inte detaljer kring brotten och/eller upplösningen i Kjell Sundvalls första film. Det finns
lyckligtvis några snabba tillbakablickar som förklarar de stora dragen för
förvirrad publik såsom jag själv.
Jag brukar sannerligen inte vara
särskilt förtjust i Kjell Sundvalls
filmer och TV-filmer. Han är i mina ögon en gravt överskattad filmskapare som
bara haft någon enstaka lyckoträff. Jägarna tillhör dem och nu var det
intressant att se hur den här uppföljaren stod sig i konkurrensen.
Det är i mångt och mycket en
ganska onödig film som egentligen är en enda stor upprepning. Men å andra sidan
är de allra flesta svenska polisfilmer upprepningar av varandra även om jag är
mycket förtjust i dem. Med det sagt konstaterar jag att det faktiskt är en
ganska underhållande film som jag verkligen inte ångrar att jag gjorde mig
besväret att se. Det är stabil underhållning och både Rolf Lassgård och kanske framförallt Peter Stormare gör mycket av sina rollkaraktärer. Det är erfaret
skådespeleri och det tjänar filmen helt klart på. Om skådespelarna klarar av en
trovärdig norrländska vet jag inte om jag är kapabel att avgöra. Det brukar
vara rätt uppenbart för dialektalt infödda hur det är med den saken. I mina
öron låter det i alla fall bra!
Så vidare spännande är det inte
och det mesta räknar man ut i förväg. Det ligger lite i själva filmidén att det
ska vara korruption bland polisen och att de håller varandra om ryggen är självklart
men det gör inget. Det förhöjer snarare Erik Bergströms (Lassgård) frustration och gör att dramaturgin lyfts upp till en
högre nivå. Problematiken är förvisso ganska komplex med de personliga
kopplingarna och de tidigare händelserna från förra film. Överlag en riktigt
bra film tycker jag. Den kanske kunde ha tjänat på att vara en halvtimme
kortare men det fungerar ganska bra ändå!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar