Recension: Kevin Bacon och Christian Slater i MURDER IN THE FIRST - 1995


Murder In The First
Regi: Marc Rocco
1995
Drama

Skriven av Linda Snöberg

År 1938 sändes Henri Young (Kevin Bacon) till Alcatraz för att ha stulit 5 dollar. Efter ett misslyckat rymningsförsök fick Young ett straff som betydde att han skulle tillbringa en tid, instängd i den mest fruktade isoleringscellen i fängelsets mörka källare. Maxtiden i isoleringscellen skall vara 3 veckor, Henri sitter där 3 år, ensam, naken, utan ljus, toalett och utan kontakt med en levande människa. När han då äntligen släpps ut, dödar han den medfånge som tjallat på honom. Nu anklagas han för mord och vittnena är många. James Stamphill (Christian Slater) blir Henris försvarare. Fallet blir inte det lättaste för den unga oerfarne James och det verkar helt omöjligt att vinna. Men när James inser hur omänskligt Henri plågats, framförallt av den grymt osmaklige fängelsedirektören (Gary Oldman) är han fast besluten att återupprätta hans heder. Kampen leder till en stark vänskap, och till att James får hela rättssystemet emot sig.

"Murder in the first" är en grym, gripande och tragisk film och även inspirerad av en sann historia. Slater spelar advokat, en orutinerad ung man som ska ta hand om ett mordfall. Han var kanske inte den bästa att spela rollen, men han gör skapligt ifrån sig får man ändå säga. Fast filmen hade nog blivit bättre med en starkare skådis.

Kan Gary Oldman någonsin göra fel i sitt agerande? Svar nej! Oldmans prestation är felfri som den grymme och sadistiska fängelsedirektören. Underbart vidrigt att slå en fånge och fortfarande tycka att det är rätt. Sådana här roller är han som gjord för. William H. Macy gjorde också han mycket bra ifrån sig som åklagare.

Kevin Bacon är den person som gör filmen till vad den är, hans roll som den misshandlade fången är helt storartad, en av de bästa prestationerna jag någonsin har sett. Han visade upp sin karaktär som en liten pojke i en mans kropp och han klarade av det elegant.

Vänskapen mellan Henri och James som växer fram mer och mer under filmens gång är otroligt och fantastiskt att skåda.

Jag kommer ihåg scenen när Slater och Bacon träffades första gången inne i cellen. Då kameran stannar kvar utanför och sveper sedan runt hela fängelseburen, mycket läckert. De svartvita tillbakablicksinslagen i filmen är helt makalöst bra och förstärker filmen kraftfullt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar