Recension: Lilja 4-ever - 2002

Lilja 4-ever

Regi: Lukas Moodysson

2002

Drama

Liljas mamma har just träffat en ny man och tillsammans ska de flytta från den forna sovjetunionen till USA. Lilja gläds åt att äntligen få slippa det fattiga liv hon tvingas kalla sin vardag men i sista stund får Lilja veta att hon inte får följa med direkt utan vänta ett par månader av praktiska skäl. Under denna väntan ska hennes moster ta hand om henne men hon utnyttjar istället situationen till sin egen fördel, lägger belag på den fina lägenheten som Lilja och mamman bott i och skickar Lilja till en skitig och nedgången kvart i slumområdet. Nu börjar den nedåtgående spiralen på allvar för Lilja, inget går hennes väg och efter att hennes bästa vän sålt sex för pengar och sedan lagt skulden på Lilja blir hon stämplad som hora. Nu har hon bara en vän kvar, den två år yngre 14åriga självmordsbenägna pojken Volodja som är utkastad hemifrån och sitter fast i drogmissbruk. Hon får också reda på att hon var en oönskad graviditet och att hennes mamma inte alls har några planer på att skicka efter henne. I samma veva träffar hon Andrei som hon förälskar sig i. Han lovar henne guld och gröna skogar i Sverige, ska det äntligen ljusna för Lilja?

Det här är verkligen full pott för Moodysson och det är svårt att hitta några fel och brister. Det enda man möjligtvis skulle kunna invända mot är att det kunde varit ännu starkare i vissa avseenden, att man fick känna ännu mer ångest under filmens gång etc. Filmens nedåtgående spiral tycks oundviklig och efterhand så lär man sig att oavsett vad som händer Lilja finns det alltid nåt ännu värre som lurar runt kröken. Det är en depressiv historia som helt klart placerar Lukas Moodysson bland landets mest framstående filmskapare!

Jag tror filmens starkaste sida egentligen inte är dess historia, som för övrigt är verklighetsbaserad, utan de möjligheter till diskussion som filmen frambringar. Tassar man runt på nätet i olika forum finner man att folk tolkar, kanske framförallt filmens slut, totalt olika beroende på vilka personliga erfarenheter man väljer att färga sin tolkning med. Personligen tycker jag det är mycket intressant att man kan tyda fram så mycket möjligheter bara med hjälp av lite symbolism och det är ju alltid roligt att höra andras uppfattningar om vad som är ”rätt och fel”. Kanske är det rent av sant det som många konstnärer hävdar, det finns ingen korrekthet, bara en personlig uppfattning.

Men oavsett hur det förhåller sig med ovanstående vill jag påstå att filmen är otroligt välgjord och verklighetstrogen. Den är nästan lite dokumentarisk till sin stil och det känns många gånger som om man sitter på Liljas axel och tittar eller är en fluga på väggen, Man känner sig delaktig i filmen helt enkelt!

Den får högsta betyg av mig men skapa er en egen uppfattning av dess budskap!