Recension: The New Gladiators - 1984

The New Gladiators

Aka: Fighting Centurions/Rome, 2072 A.D./Warriors of the Year 2072

Regi: Lucio Fulci

1984

Sci-Fi

Långt in i framtiden, närmare bestämt 2072, är världen en mycket grym och våldsam plats som styrs av multinationella TV-företag där höga tittarsiffror är det viktigaste att uppnå. Detta sker till vilket pris som helt och gärna med så våldsamma och letala inslag som möjligt, publiken vill helt enkelt se död och förstörelse efter som det är detta som säljer. För att ta ytterliggare ett steg förvärvar man den stora motorcykelstjärnan Drake, genom att sätta dit och manipulera bevisen mot honom så det ser ut som han begått brutala mordhandlingar och således dömts till döden, till ”Battle of the Damned”, en TV-show designad att ge den dödsdömde fånge som överlever de gladiatorliknande spelen livet åter. Men allt är inte vad det ser ut att vara och ju fler sanningar som uppenbarar sig desto större blir viljan till revolt bland de dödsdömda deltagarna.

På rak arm kommer jag på två filmer att jämföra den här med, den ena kom några år tidigare (1975) och behandlar liksom denna, multinationella TV-företag som till varje pris vill uppnå de högsta tittarsiffrorna genom att förråa ett redan existerande arrangemang, nämligen spelet Rollerball. Det finns också en remake på denna som jag inte anser kommer i närheten när det gäller dessa bakomliggande bitar, det är bara fokus på själva spelet, men det är en annan historia. Den andra filmen, som den här kanske har ännu mer gemensamt med är The Running Man från 1987 där bland annat Arnold Schwarzenegger medverkar. Här finner vi liknande element med dödsdömda fångar, bevis som blivit manipulerade och TV-siffrornas makt i en betydligt större produktion än vad det handlar om här, men jag vill ändå betona att trots allt handlar om fem års skillnad och att den här med största sannolikhet måste varit en inspirationskälla.

Jag gillar greppet helt klart och det finns inte så lite samhällskritik i ämnet heller. De bjuds också på en moralkaka, eller åtminstone ifrågasättande och tankeställande om maskinerna, det vill säga de avancerade datorerna som styr och ställer i filmen, styr oss eller om vi styr dem. Har tekniken blivit oss övermäktig eller vad är det egentligen som kommer att hända om vi inte ser upp. I detta sammanhang är det också bäst att nämna hur kul det är att se vilka framtidsvisioner som fanns när filmen gjordes 1984. Futuristiska manifestationer av både datorer med blinkande ljus och motorcyklar, som ska vara någon slags hybridlösning mellan gammalklassisk, stil för att påminna om historisk riktiga gladiatorspel, och futurism. Men det finns också en hel del annan fantasi när det gäller detta område, som kanske mera speglar tiden och platsen där filmen gjordes än var den utspelar sig. Mycket underhållande är det i alla fall!

Skådespelarmässigt funkar filmen väl, den stora stjärnan Drake spelas av Jared Martin, som undertecknad vid första bekantskapen med den här filmen för rätt många år sedan nu kände igen som ”Dusty” från TV-såpan Dallas. Han har en beslutsam blick som passar ypperligt i filmen och som lämpar hans starka karaktär som handen i handsken. Även Fred Williamson medverkar, om än i en något mindre roll samt ett helt gäng av skådespelare man säkerligen känner igen om man intresserar sig för den här typen av italiensk skräpfilm.

Klart underhållande, våldsamt och rekommendabelt!