Cityakuten – ER - nu äntligen förstår jag!

Normalt sett är jag inget för serier och jag brukar aktivt undvika dem. Den här serien är inget undantag då den väl har gått i repris några gånger vid det här laget. Men man ska aldrig säga aldrig och när jag hittade de första säsongerna tillräckligt billigt slog jag till. Man är väl inte sämre karl än man kan ändra sig?!

Pilotavsnittet slår emot mig som ett ton stål (hur översätter man ”ton of bricks”?). Det finns helt enkelt inget sätt att värja sig för känsloanstormningarna serien bombarderar en med. Jag har nu sett de tre första avsnitten och man får väl säga att jag är hooked! Jag förstår nu varför det här är den serie som vunnit utmärkelse på utmärkelse. Det är den serie där man inte ryggar tillbaka för döden, alla fall på akutmottagningen slutar inte lyckligt. Det finns så mycket känslor inblandat att det helt enkelt inte finns något sätt att blunda från dem. Det är tragiskt men det är också hoppfullt och rörande, det är intressanta karaktärer som man redan efter några få avsnitt ”känner” och det är en serie som känns oerhört realistisk. Visserligen tyckte jag vid något tillfälle i första eller andra avsnittet att det spelade över rejält men det var förlåtligt och det var snabbt övergående. Jag har hittat en serie jag kommer att plöja till slutet så var beredda på att jag kommer att tjata om den här lite från och till. Kanske finns det fler serier jag borde snöa in mig på? Nämn gärna era favoritserier i en kommentar!