När Tuvas
föräldrar omkommer i en bilolycka vänds hela hennes värld uppochner. Men inte
på grund av den förlust som hennes föräldrar utgör. Nej, det som tar riktigt
hårt på henne är att hon i papper, som hon finner inlåsta i sin pappas
skrivbord hittar information om att hon är adopterad. Hon vet plötsligt varken
ut eller in, hon vet inte vem hon är längre och känner ett omättligt sug att ta
reda på sin bakgrund. Först går det ganska lätt, hon får reda på ungefär var
hon har kommit ifrån, vilken församling. Hon tar sig dit men plötsligt verkar
det vara stopp. Vad är det som är så hemskt med hennes bakgrund att måste hålla
den hemlig?
I själva titeln ligger en insinuation om en fortsättning.
Enligt talesättet ska ju den som söker, också finna! Det är lite som att säga
att man ska vara försiktig med vad man önskar sig, man kan ju få det! I Tuvas
fall är det från början inte självklart vad som komma skall även om det är
uppenbart att det kommer att finnas en mörk hemlighet gömd någonstans, som till
slut kommer att uppdagas. Detta är uppenbart och jag brukar gilla när man döljer
sådant lite mer men här har jag inget emot det alls.
Det är till en början kanske inte så spännande, det
handlar mer om att bygga karaktärer och Tuva i synnerhet. Josephine Bornebusch gör rollen kanonbra och man kan riktigt känna
hennes frustration emellanåt när hon strövar efter sanningen. För oss –
publiken, kommer den väl lite fortare än vad den gör för Tuva vilket är
positivt eftersom vi då får tid på oss att förbereda oss på hur vi vill att
Tuva ska reagera när hon får reda på det. Det är ett beprövat trick och inget
nytt grepp men det är väl genomfört och mycket effektivt.
Men det är inte bara Josephine
Bornebusch som är bra även om mycket av filmen kretsar kring henne. Hennes
dotter – Saga, spelad av Tyra Olin,
känns oskuldsfull precis som hon ska vara. Hon verkar veta mer, eller rättare
sagt förstå mer, än vad hon vill visa för sin mamma. På sätt och vis är hon
också gåtans lösning och ett bevis på att historien upprepar sig. Hemligheter
har en tendens att gå i arv. Det låter krypiskt men förmodligen mer förklarligt
efter att man har sett filmen. Jag kan inte vara för tydligt här av uppenbara
skäl.
På den lilla orten dit Tuva beger sig finns det en del spännande
karaktärer. Björn Granath har sådan
rutin att han knappast kan ha behövt mycket regi, men han är i alla fall riktigt
bra! Den som imponerar mest är annars Ingela
Olsson som spelar dubbelroll som tvillingar. De är lika men ändå olika. Den
ena har råkat ut för något och kan inte längre tala och är synnerligen
intressant! Det finns mycket symbolik där!
Efter första timmen märker jag att jag inte längre kan
koncentrera mig på mina chips, eller chilinötter eller vad det nu var. Jag
måste ha full uppmärksamhet på filmen. Det finns inget annat som är viktigare. Och
även när jag känner till sanningen och bara väntar på att Tuva ska komma på den
är jag så fast i filmen att jag inte kan släppa den med blicken ens för en
sekund. Det är ett otroligt välskrivet manus som på slutet ger en hut tät
historia som helst.
Betyg: 9/10
Regi: Johan Lundh
2013
Drama/Thriller
DVD:n innehåller också en alldeles briljant kortfilm med
bland andra Felix Herngren i
rollerna. Det är lite svårt att beskriva den men om jag skulle få fria händer
skulle jag säga att Franz Kafka möter
David Lynch eller nåt sånt. Jag
tänker Kafkas känsla för byråkrati
korsat med Eraserhead eller så. Det
är en synnerligen intressant liten sak!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar