Angel - 1984 - Skolaflicka på dagen, hora på natten



Angel
Regi: Robert Vincent O’Neill
1984
Thriller


På dagen heter hon Molly, går i skolan och har toppbetyg i alla ämnen. Hon är omtyckt av lärarna och killarna som stöter på henne nekar hon vänligt men bestämt. Hon är helt enkelt en helylletjej och som vilken femtonårig flicka som helst. På natten byter hon dock namn till Angel och ger sig ut på gatan för att fnaska. Hon lever ett dubbelliv som hon avskyr men som krävs för att hon ska hålla en annan hemlighet hemlig. Hon behöver pengar för att ingen ska upptäcka att hennes mamma och pappa har övergivet henne och undvika barnhemmet. Den senaste tiden har en seriemördare, som dödar horor, börjat härja i staden och det oundvikliga händer förstås. Hennes vänner på gatan mördas en efter en och det liv som hon trots allt känner en viss trygghet i slås i spillror.

Skådespelarmässigt, framförallt från huvudrollsinnehaverskan Donna Wilkes, spretar det lite. Hon är emellanåt hur bra som helst för att i nästa sekund spelar över eller inte lyckas vara speciellt trovärdig. Överlag klarar hon dock uppgiften väl och man räknar väl kanske inte med någon ekvilibrism på det området från en sådan här filmen heller. Vad man däremot lyckas med är att måla upp en underhållande bild av livet Angel/Molly lever. Det finns en intressant kontrast mellan hennes dagliga aktiviteter, där hon nästan blir mobbad av skolans populäraste kille för att hon inte vill släppa till för honom, och det nattliga livet, som i alla avseenden borde vara eländigt, där hon faktiskt umgås med personer som bryr sig om henne. Det är mindre ytlighet på natten helt enkelt.

Ska man titta på exploitation-ingredienser finns det några scener där bröst ogenerat visas upp i skolans omklädningsrum. Det hela sker på ett naturligt sätt och känns inte påklistrat på något sätt, vilket är bra i min bok. Mer sleaze än så, trots filmens ämne, förekommer inte och behövs heller inte för att det ska bli intressant. Och det är faktiskt lite märkligt, för det här borde inte tilltala mig. Det handlar egentligen inte om någonting, eller jo, det gör det förstås, men handlingen är helt omotiverad och det finns ingen direkt eftertanke någonstans. Åtminstone ser inte jag den, om man räknar bort kontrasten mellan dag och natt som jag var inne på.

Det är dock en tragisk historia eftersom Molly/Angels ensamhet och frustration blir större och större allt medan seriemördaren härjar. Men framförallt blir det ett porträtt av en romantiserad gata av synd. Inte för att det bara finns horor och hallickar på gaten utan även underhållare av olika slag. Men ett sådant tillhåll torde vara tämligen kriminellt belastat och det är det sannerligen inte i den här filmen. Att skildra verkligheten på ett realistiskt sätt är förmodligen inte meningen heller och om man kan skilja på film och verklighet ska det heller inte vara något problem.

Hur som helst så gillade jag verkligen den här filmen!