Recension: Cannibal - 2005

Cannibal

Regi: Marian Dora

2005

Drama/Horror

2003 sätter tysken Armin Meiwes, en man med en livslång fascination av kannibalism in en annons på Internet. Han söker efter ett villigt offer som frivilligt vill låta sig ätas och hör och häpna! Han får faktiskt napp! Efter att ha växlat mejl med varandra en tid bestämmer de sig för att äntligen göra slag i saken och träffas. Det är en högtidlig stund för dem båda, offret som ska få sina innersta böjelser besannade och Armin Meiwes som äntligen ska få bejaka sina livslånga önskningar. Allt går bra, de dricker en kärleksfull kopp kaffe tillsammans, har sex och slutligen delar de på offrets penis som en sista kärleksmåltid.

Ibland är faktiskt verkligheten betydligt mera skrämmande än en uppdiktad historia. Att den här utomordentligt sjuka filmen bygger på ett verkligt fall gör att förväntningarna är uppskruvade på maximal nivå. I alla fall om man följt med någorlunda i rättegångsartiklar etc. om ”den tyske kannibalen” eller Armin Meiwes som han egentligen heter.

Tyvärr förmår inte filmen leverera samma motbjudande klump i magen som diverse artiklar om fallet gör och det är lite synd. För här har man faktiskt en historia som har en sällan skådad potential, åtminstone i kannibalfilmsgenren. Det är upplyftande att man äntligen tagit steget ut ur djungeln och ritualistiska och missförstådda urinnevånare. Missförstå mig inte nu, det är inget fel på dessa filmer, men de brukar egentligen behandla kannibalism väldigt lite och kulturkrocken mellan infödingarna och den vita ”civiliserade” mannen väldigt mycket.

Nåja, tillbaka till filmen… Vi får följa kannibalen genom lite udda och konstiga vinklar som förtydligar hur avvikande han egentligen är. Den här delen av filmen belyser också hans ständiga jakt efter kärlek, sin egen förvirring efter vad det är han egentligen vill ha och det avvisande han möter från sina kontakter. Undan för undan kommer han långsamt närmare sitt offer och det som till en början kan verka vara en långsam och trist utvecklingen av historien menar jag är en skickligt utförd karaktärsbyggnad.

Homoerotiken finns närvarande redan i den inledande delen av filmen men förstärks ytterliggare när väl kontakten mellan kannibalen och hans offer är tagen. Sexscener blandat med lusten av de båda männen att gå ett steg längre, nakenhet och kärleksfulla kramar och kyssar. De är lite väl ömma mot varandra och jag tycker att kannibalen faktiskt framställs som lite mesig och offret som den drivande kraften bakom dådet!

Hur som helst så är de följande effekterna från slakten och styckningen ganska väl utförda. Kanhända att det känns aningen överdrivet emellanåt men man har i alla fall inte fastnat i fällan att vräka på med rena splatterorgierna utan försökt hålla filmen på en realistiskt nivå. Troligen har filmen en starkare genomslagskraft för den som inte är van vid kontroversiella rullar men en luttrad filmrecensent som undertecknad hade velat känna ännu mer ångest efter att ha sett den här bisarra historien.