Att titeln anspelar på att man skulle få någon
form av bakgrundshistoria till varför saker och ting blev som de blev kan man
ta med en nypa salt. Handlingen utspelar sig före nyinspelningen, men några
djupgående psykologiska aspekter finns inte att få och det var väl kanske inte
så oväntat heller… Men trots detta bjuds vi på en historia som innehåller både
terror och blodigt våld. Leatherface,
står dock i skymundan och det mesta utförs av resterande familjemedlemmar i den
dysfunktionella familjen Hewitt, framförallt av Sheriff Hoyt (R. Lee Ermey).
Hur han ”blir” sheriff finns förresten berättat i den här delen av historien.
Jag tycker att R. Lee Ermey är en
bra skådis och har absolut inget emot att han får så pass mycket tid framför
kameran som han får, det är enbart till filmens fördel att man inte slänger
fram Letherface hela tiden men det
blir lite tjatigt och lite livlöst i slutändan. Det finns inte så mycket
nyanser och dynamik att jobba med och filmen engagerar inte sin åskådare
tillräcklig. Det är helt klart en film som man bör ha sett och jag
rekommenderar inte att man hoppar över den här på grund av bristande
kvalitativa egenskaper, men det är ingalunda den bästa filmen i sviten.
5/10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar