Recension: Camp Slaughter - 2004



Camp Slaughter
Regi: Martin Munthe
2004
Horror

För cirka tjugofem år sedan i en gammal nobel familj blir en mor och hennes son föräldrar till ett barn. Istället för den perfekta dottern det skulle bli, blev det istället ett monster. Ett monster som pappan håller inlåst i ett hål i marken. Avsaknaden av mänsklig kontakt gör monstret aggressivt och när pappan en dag glömmer att låsa rymmer monstret. Samtidigt kommer några ungdomar till en stuga i skogen för att ha kul i några dagar…

Ett typexempel på en riktigt dålig film som enbart verkar finnas till för den mest fanatiska fansen av genren. Varför man har valt att göra filmen på engelska begriper jag helt enkelt inte, visserligen klarar en del av skådisarna av detta mer än andra men det totala intrycket blir ändå katastrofalt. Jag tror att man hade tjänat massor på att hålla sig till svenska språket.

Nåja, om man börjar från början då. Kringhistorien tycker jag är bra, även om den inte är direkt välskriven och innehåller en hel del tabbar. Trots det finns den största delen av behållningen här. Det är faktiskt en riktigt sjuk historia, även om man egentligen aldrig orkar intressera sig så mycket som man borde för den.

Referenserna till andra filmer som fredagen den 13:e, halloween och kanske framför allt motorsågsmassakern är påtagliga, kanske rent av lite väl övertydliga. Det finns inte mycket mening i det, när allt man egentligen bryr sig om är att se morden och de får man snällt vänta ett tag på. Någon enstaka skrämseleffekt gömmer sig här och där men överlag är det mycket fjantigt och intresset för filmen blir aldrig riktigt högt.

Att budgeten på den här filmen inte var speciellt hög märks mycket tydligt och framförallt när man börjar få se lite våldsamheter med uppenbart billiga effekter, för att inte säga rent amatörmässiga sådana. Det är förstås inte det enda som ser amatörmässigt ut, rollkaraktärerna är överlag fruktansvärt anonyma och man bryr sig inte ett smack om hur det går för dem. Någon enstaka har kanske lite mera kött på benen, men den räcker inte.

Rekommenderas endast till de mest inbitna fansen av genren eller till dem som desperat behöver ett sömnpiller.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar