A Touch of death
Aka: When Alice
1988
Komedi/Horror
A Touch of Death handlar om den
travälskande mördaren Lester Parson, en stor skäggig man med glasögon, som
söker efter rika änkor i kontaktannonser. Dessa kvinnor lurar han hem till sig
och har ihjäl för att sno åt sig deras försäkringar, men också för att få sig
en bit människokött att smaska på. Dock uppstår det trubbel när Lester får se
på TV:n att polisen gjort Fantombilder på honom som snart skall visas upp för
allmänheten. Man berättar på nyheterna om en kraftig medelålders man med skägg.
Han blir då stressad, rakar av sig skägget, färgar håret och slutar använda
sina glasögon. Ännu mer problem dyker upp, i och med att någon börjar ta efter
Lesters tillvägagångssätt när han mördar, en så kallad ”Copycat”. Lester blir
nervös och bestämmer sig för att försöka få tag på sin plågoande.
Detta är enligt många Lucio Fulcis
absolut ”slafsigaste” film. Den visar upp det mörka och sinnessjuka hos en
människa, i detta fall psykopatkannibalen Lester Parson. Fulci har även valt
att använda sig av en hel del ironi, något som märks på kvinnorna som mördas.
Alla är dom väldigt fula, tänk er en kvinna med grova svarta skäggstrån i hela
ansiktet. Musikvalet, framfört av Carlo Maria Cordio, är också det ganska så
märklig och ironisk. Det blir tack vare detta väldigt svårt att sätta ut en
genre för denna film, stundtals är den väldigt mörk och bisarr, för att i nästa
stund bli en komisk rulle.
Nu läser ni och tänker: Lucio Fulci och komedi – en omöjlig
kombination. Men jag vill nog trots allt påstå att det här ÄR en komedi,
åtminstone med Fulci-mått mätt. Visst innehåller den så mycket Gore som man kan
förvänta sig av ”The Godfather of Gore” och ett riktigt makabert tema. Men man
kan inte låta bli att tänka att Fulci nästan driver med sig själv och är det
inget annat som avslöjar det, så gör i alla fall det paradoxala soundtracket
det.
Vad kan man berätta om denna film? Lester Parson eller Brett Halsey som han
egentligen heter gör vad han ska i denna lågbudget skräckis. Han är enligt mig
en ganska tafatt skådespelare, men han är rolig. Brett Halsey är filmens enda
huvudrollsinnehavare och de andra som är med är antingen offer eller annan
utfyllnad för filmen. I fotot har Fulci som vanligt sin egna lilla stil med
extrema närbilder. Som så ofta i Fulcis filmer är närbilder på ögon för att
förmedla rädsla och/eller visa extrema FX’s där det bland annat skärs i ögon.
Bra exempel på detta är ur filmerna The Beyond, The New York Ripper och Zombie
2- Flesh Eaters.
Det är så svårt att med ord förklara denna film, mitt råd är att man ser den
och bildar sig en egen uppfattning, jag lovar, du kommer antingen älska eller
hata den - inget där emellan. Jag tror det nästan är ett krav att man
har viss kännedom om Fulcis filmskapande för att uppskatta den till fullo. Utan
den förkunskapen är risken överhängande att man tar det här på allvar och
resultatet skulle i så fall bli en nästan ofattbart usel film. Förutom detta är
filmen inte speciellt svårförstådd, budskapet är enkelt och tydligt och även om
spekulationerna kanske skenar åt fel håll ibland, leder den ändå tittaren på
rätt spår till slut. Det är en synnerligen genomtänkt film där inget sker på
slump.
A Touch of Death eller Quando Alice Ruppe Lo Specchio som den blev titulerad
till i Italien blev en av Lucio Fulci’s sista filmer. Till skillnad från hans
andra lite senare filmer så är detta, enligt mig, en mycket bra film med sjuka
kameraåkningar, grisiga specialeffekter och en helskön mördare, Lester Parson.
Så alla ni som älskar italiensk ultra-vålds skräck bör ge denna film den chans
den verkligen förtjänar. Se den och känn en touch av döden!
Om inte det här är Fulcis bästa film så är det bra nära i alla fall!
Martin Persson
Tommy Söderberg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar