A virgin among the living dead - 2003 - Erotik och levande död



A virgin among the living dead
Regi: Jess Franco
2003
Horror

Christina letar efter ett gods som ska ligga i trakten, hennes fars sista vilja och testamente ska läsas upp där. Hon plågas av mardrömmar och tror att hon håller på att bli tokig. Ju mer hon forskar och ju närmare sanningen hon kommer desto mer inser hon att alla hennes släktingar på godset är döda och att hon själv sitter fast i en värld av galenskap och sataniska riter.

En film som känns tydligt inspirerad av Robert Weine’s klassiker Das Kabinett Des Dr Caligari från 1920. Till en början är det en ganska tråkig historia om en flicka som beger sig till en herrgård för att hennes pappas testamente ska läsas upp på denna plats. Släkten visar sig sedermera vara död, detta klargörs tydligare och tydligare.

Trots att titeln nästan insinuerar nakenhet upptäckte jag också något mycket märkligt när jag såg på filmen, inte en enda nakenscen, något mycket ovanligt när det är Jess Franco som står för regin. Han är ju känd för att oftare ha med nakenhet för nakenhetens egen skull, än för att det egentligen tillför handlingen något extra. Fast det är klart, hans filmer brukar ju ofta behandla teman där nakenhet är en naturlig del av vardagen. Ofta brukar hans filmer också innehålla någon form av kvinnoförakt eller en, låt oss säga ”annorlunda” kvinnosyn.

Filmen är inte speciellt välskriven och Jess Franco är väl egentligen inte mycket till regissör. Han brukar på sin höjd kunna höja intresset med några nakna kvinnobröst eller liknande, framför allt gäller väl det i hans många kvinnoförnedrande filmer såsom t.ex. Sadomania och Ilsa: The Wicked Warden. Men inte här alltså, istället får vi följa en drömsekvens där zombies jagar den vackra oskulden om och om igen. Något som naturligtvis var billigare än att filma flera olika scener med samma tema.

När filmen börjar närma sig sitt slut och man många gånger funderat på att stänga av eländet börjar det intressanta. Twist på twist börjar uppenbara sig och det man först tog för absolut sanning eller en dröm sekvens ställs på ända, eller åtminstone får sin förklaring. Eller får det det? Den ena förklaringen vederlägger den andra och till slut vet man inte vad man ska tro. En sak är i alla fall tämligen säker, det räcker att se denna film en gång…