A virgin among the living dead
Regi: Jess Franco
2003
Horror
Christina letar efter
ett gods som ska ligga i trakten, hennes fars sista vilja och testamente ska
läsas upp där. Hon plågas av mardrömmar och tror att hon håller på att bli
tokig. Ju mer hon forskar och ju närmare sanningen hon kommer desto mer inser
hon att alla hennes släktingar på godset är döda och att hon själv sitter fast
i en värld av galenskap och sataniska riter.
En film som känns tydligt inspirerad av Robert Weine’s
klassiker Das Kabinett Des Dr Caligari från 1920. Till en början är det en
ganska tråkig historia om en flicka som beger sig till en herrgård för att hennes
pappas testamente ska läsas upp på denna plats. Släkten visar sig sedermera
vara död, detta klargörs tydligare och tydligare.
Trots att titeln nästan insinuerar nakenhet upptäckte jag
också något mycket märkligt när jag såg på filmen, inte en enda nakenscen,
något mycket ovanligt när det är Jess Franco som står för regin. Han är ju känd
för att oftare ha med nakenhet för nakenhetens egen skull, än för att det egentligen
tillför handlingen något extra. Fast det är klart, hans filmer brukar ju ofta
behandla teman där nakenhet är en naturlig del av vardagen. Ofta brukar hans
filmer också innehålla någon form av kvinnoförakt eller en, låt oss säga
”annorlunda” kvinnosyn.
Filmen är inte speciellt välskriven och Jess Franco är väl
egentligen inte mycket till regissör. Han brukar på sin höjd kunna höja
intresset med några nakna kvinnobröst eller liknande, framför allt gäller väl
det i hans många kvinnoförnedrande filmer såsom t.ex. Sadomania och Ilsa: The
Wicked Warden. Men inte här alltså, istället får vi följa en drömsekvens där
zombies jagar den vackra oskulden om och om igen. Något som naturligtvis var
billigare än att filma flera olika scener med samma tema.
När filmen börjar närma sig sitt slut och man många gånger
funderat på att stänga av eländet börjar det intressanta. Twist på twist börjar
uppenbara sig och det man först tog för absolut sanning eller en dröm sekvens ställs
på ända, eller åtminstone får sin förklaring. Eller får det det? Den ena
förklaringen vederlägger den andra och till slut vet man inte vad man ska tro.
En sak är i alla fall tämligen säker, det räcker att se denna film en gång…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar