All the Boys Love Mandy Lane - 2006 - En neoslasher...


All the Boys Love Mandy Lane
Regi: Jonathan Levine
2006
Horror

Mandy Lane är den populäraste tjejen i skolan, åtminstone i det avseendet att alla killarna vill komma innanför trosorna på henne. Ingen har självklart ens kommit i närheten av detta och att enbart lyckas få med henne på dejt eller fest måste betraktas som en framgång. Detta gör det än mer frustrerande för killarna, vilket i sin tur innebär att de försöker ännu mer. Nu har hon tackat ja till en ny fest på en ranch som en av killarnas föräldrars äger och tiden planeras åt allehanda nöjsamma aktiviteter, såsom sprit, droger och massor av sex. Killarna fortsätter förstås att stöta på Mandy Lane trots att det finns andra mer lättfotade tjejer i gänget. Alla vill åt henne, men något går ett steg längre och plötsligt börjar festens deltagare att mördas en efter en…

Till en början kan man säga att den här filmen innehåller en uppräkning av alla klyschor som är brukligt förekommande i slashergenren. Det är de kättjefulla ungdomarna som mördas, medan den oskuldsfulla helylletjejen Mandy Lane klarar sig, eller rent av är motivationen för mördaren. Lägg också till att Mandy Lane kanske inte är den snyggaste tjejen i skolan, men eftersom hon är så där oskuldsfull är hon ett extra hett villebråd för de kättjefulla pojkarna. Hon är blond, som brukligt är och hon tycks inte bry sig om spriten och drogerna. Dock deltar hon när gänget leker sanning eller konsekvens, vilket kanske är lite oväntat men man får ibland känslan av att hon vill mer än hon tillåter sig själv att göra. Vid andra tillfällen är man å andra sidan övertygad om att hon i själva verket är lesbisk och därför är helt ointresserad av killarna.

Överlag är det mycket sexfixering, vilket naturligtvis också är brukligt i genren och det kan handla om att från storleken på killarnas könsorgan till tjejernas behåring på motsvarande kroppsdelar. Jag upplever inte detta som något problem utan snarare att man tagit till sig genrens speciella beståndsdelar och utnyttjat dem, kanske för att driva lite med dem, men det blir aldrig så där fånigt och fjantigt som det kan bli när man parodierar någonting.


Mordsekvenserna är, åtminstone till en början ganska uppfinningsrika och det förekommer en del sätt som jag aldrig sett förut. Dock förekommer det och ett riktligt användande av gevär, vilket kanske inte är lika förenligt med genrens stöttepelare som knivar och yxor traditionellt är. Jag tycker i och för sig inte att detta gör så mycket, det viktigaste är att stämningen och spänningen håller i sig, vilket jag upplever att den gör.

Något som kanske är mer negativt för filmen är att man, enligt min smak, får veta vem mördaren är i ett allt för tidigt skede. Det är heller inte frågan om någon maskbeklädd baneman som man annars är van vid utan faktiskt en hel vanlig människa som, åtminstone inte ännu, återuppstått från de döda (jag tänker på genrens stora ikon Jason Voorhees). Till filmens försvar tänker jag ta upp sluttwisten som gör att saker och ting verkligen ställs på ända. Det är väl inte superförvånande att det finns en sluttwist, det är ju ganska vanligt numera men här gör den att en annars ganska enkel film får ytterliggare en dimension. Med det menar jag inte att jag nödvändigtvis gillar den lösning som genereras av twisten utan snarare att jag är glad för att det inte var fullt så enkelt som det länge såg ut att vara.

Totalt sett en ganska medelmåttig neo-slasher men med en del höjdpunkter, rekommenderas till fans av genren.