All the Boys Love Mandy Lane
Regi: Jonathan Levine
2006
Horror
Mandy Lane är den populäraste tjejen i
skolan, åtminstone i det avseendet att alla killarna vill komma innanför
trosorna på henne. Ingen har självklart ens kommit i närheten av detta och att
enbart lyckas få med henne på dejt eller fest måste betraktas som en framgång.
Detta gör det än mer frustrerande för killarna, vilket i sin tur innebär att de
försöker ännu mer. Nu har hon tackat ja till en ny fest på en ranch som en av
killarnas föräldrars äger och tiden planeras åt allehanda nöjsamma aktiviteter,
såsom sprit, droger och massor av sex. Killarna fortsätter förstås att stöta på
Mandy Lane trots att det finns andra mer lättfotade tjejer i gänget. Alla vill
åt henne, men något går ett steg längre och plötsligt börjar festens deltagare
att mördas en efter en…
Till en början
kan man säga att den här filmen innehåller en uppräkning av alla klyschor som
är brukligt förekommande i slashergenren. Det är de kättjefulla ungdomarna som
mördas, medan den oskuldsfulla helylletjejen Mandy Lane klarar sig, eller rent
av är motivationen för mördaren. Lägg också till att Mandy Lane kanske inte är
den snyggaste tjejen i skolan, men eftersom hon är så där oskuldsfull är hon
ett extra hett villebråd för de kättjefulla pojkarna. Hon är blond, som
brukligt är och hon tycks inte bry sig om spriten och drogerna. Dock deltar hon
när gänget leker sanning eller konsekvens, vilket kanske är lite oväntat men
man får ibland känslan av att hon vill mer än hon tillåter sig själv att göra.
Vid andra tillfällen är man å andra sidan övertygad om att hon i själva verket
är lesbisk och därför är helt ointresserad av killarna.
Överlag är det
mycket sexfixering, vilket naturligtvis också är brukligt i genren och det kan
handla om att från storleken på killarnas könsorgan till tjejernas behåring på
motsvarande kroppsdelar. Jag upplever inte detta som något problem utan snarare
att man tagit till sig genrens speciella beståndsdelar och utnyttjat dem,
kanske för att driva lite med dem, men det blir aldrig så där fånigt och
fjantigt som det kan bli när man parodierar någonting.
Mordsekvenserna
är, åtminstone till en början ganska uppfinningsrika och det förekommer en del
sätt som jag aldrig sett förut. Dock förekommer det och ett riktligt användande
av gevär, vilket kanske inte är lika förenligt med genrens stöttepelare som knivar
och yxor traditionellt är. Jag tycker i och för sig inte att detta gör så
mycket, det viktigaste är att stämningen och spänningen håller i sig, vilket
jag upplever att den gör.
Något som
kanske är mer negativt för filmen är att man, enligt min smak, får veta vem
mördaren är i ett allt för tidigt skede. Det är heller inte frågan om någon
maskbeklädd baneman som man annars är van vid utan faktiskt en hel vanlig
människa som, åtminstone inte ännu, återuppstått från de döda (jag tänker på
genrens stora ikon Jason Voorhees). Till filmens försvar tänker jag ta upp
sluttwisten som gör att saker och ting verkligen ställs på ända. Det är väl
inte superförvånande att det finns en sluttwist, det är ju ganska vanligt
numera men här gör den att en annars ganska enkel film får ytterliggare en
dimension. Med det menar jag inte att jag nödvändigtvis gillar den lösning som
genereras av twisten utan snarare att jag är glad för att det inte var fullt så
enkelt som det länge såg ut att vara.
Totalt sett en
ganska medelmåttig neo-slasher men med en del höjdpunkter, rekommenderas till
fans av genren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar