Recension: Fifty Pills



Det här är återigen en sån där film man kan se utan av vara mer än halvvaken. Den är tämligen underhållande för stunden men lämnar ingetning kvar efter att man har sett klart den. Handlingen i korthet går ut på en ung collagestudent som efter att ha fått ”fel” rumskompis hamnar i en massa trubbel. Slutligen är det så illa att han har e enda dag på sig att fixa studieavgiften, annars sparkas han ut från skolan. Han vet ingen råd, men hans rumskompis har en idé. Femtio tabletter ecstasy och en personsökare. Ringer någon ska ha bege sig till kunden och sälja tabletterna för $20 styck. Han tvekar förstås väldigt länge men har till sist inget val och ger sig iväg till sin första kund. Naturligtvis strular det till sig för honom när hans rumskompis gamla missnöjda kunder kommer efter honom och den lokala knarklangarkungen också. Till råga på allt tror hans föräldrar att han är gay och hans nyvunna flickvän får förstås reda på hans ”affärer”. Allt som allt underhållande som sagt, men inte så rolig som jag hade förväntat mig att den skulle vara. 

5/10