Två Bröder Emellan

Två Bröder Emellan Stefan & Krister utan Krister är tyvärr inte riktigt lika roligt som de bästa stunderna när båda herrarna befinner sig på scenen. Kristers manus är det förstås inget fel på och här bjuds det på många av de vanliga förvecklingarna som hör farsen till, kanske i lättformat då det inte blir riktigt lika rörigt som det kan bli emellanåt. Detta är förvisso inget negativt eftersom det finns en hel del humor att tillgå utan att man behöver komplicera förvecklingarna för mycket. Samhällskritik är definitivt invävd och man kan ju förstås diskutera om det hör hemma i den här typen av lustspel eller inte. Men dessa skämt är så allmänt hållna att det inte är någon egentlig fara anser jag. Det skojas lite om kommunalpolitiker och så vidare men det hela sker i någorlunda etablerade tongångar. I denna medverkar förutom och Stefan Gerhardsson och Jojje även Sven Melander, som gör en utmärkt rollprestation som en stel kommunalpolitiker som sedermera blir så rejält stenpackad att han tappar bort allt sans och vett. Och säga vad man vill om Sven Melander, men packad kan ha spela och har kunnat ända sedan Sällskapsresan. I hans roll har man också, på ett fiffigt sätt, vävt in repliker som anknyter till en av hans mest kända karaktärer, nämligen Werner (Werner & Werner, Nöjesmassakern) och dessa ögonblick är helt klockrena. Tyvärr innehåller farsen också en del, hur ska jag uttrycka det, skämt om olika invandrargrupper som visserligen känns ganska rumsrena och egentligen är en produkt av den samhällssatir som jag nämnde tidigare, men det är lätt att missförstå och man kan kanske ta illa upp om man är mycket känslig för just den typen av humor. Det blir dock många sköna ordvitsar baserat på invandrartjejen Verenas dåliga svenska. Den senare farsen Två Ägg i Högklackat är en fristående fortsättning på denna där man åter igen utnyttjat samma karaktärer. – 7/10

Köp filmen på CDON
Hyr den på Lovefilm