House Hunting – 2013 – Det går inte att fly!


Jag hade missuppfattat handlingen av den här filmen en smula. När jag läste om den fick jag uppfattningen av att de inblandade inte kunde ta sig ut ur ett hus och varje gång de försökte så hamnade de vid dörren. Så var emellertid inte fallet. Det var själva huset som sådant de inte kunde ta sig ifrån. Jag tror att de försökte 30-40 gånger i filmens inledning men hamnade bara där igen. Och det måste ha varit bra många gånger för det blev mörkare och mörkare för varje gång de började om. Till slut gav de upp.



De mystiska händelserna slutar förstås inte med det. När de öppnar skafferiet finns det konserver som motsvarare exakt de antal personer de är. Morgonen efter är förrådet mystiskt påfylld med samma antal. Det är uppenbart att de är fångar fångade av någon mystisk och övernaturlig kraft!



Jag gillar sådana filmer, det är inget som är lönt att förneka. Jag gillar också filmer när ”något” inte låter dem slippa undan, där det inte finns någon möjlighet att fly. Men jag känner inte att just den här tillför något nytt. Jag tänker hela tiden på Dead End, åtminstone när de försöker fly från huset i bil och hamnar på samma ställe gång efter gång. I likhet med den filmen är det också frågan om en familj, eller två egentligen, som har bagage med sig. Alla, eller i alla fall nästan alla, av de inblandade har någon mörk hemlighet som de ruvar på. Som åskådare drar man snabbt slutsatsen att det är därför de inte slipper därifrån. Det är någon form av universalt samvete som håller dem kvar och inte låter dem komma undan så lätt, alla hemligheter ska ut i det fria.

Filmen i sig är ganska tunn. Det finns tillfällen då den är på gränsen till ryslig men det är inte många. Handlingen är för det mesta inte ny. Naturligtvis blir själva fångenskapet i huset påfrestande och det får interna stridigheter till följd. Fullt naturligt egentligen, bara lite för förutsägbart. Det är helt klart en sevärd film men det räcker nog att se den en gång.


6/10