127 Hours
Regi: Danny Boyle
2010
Drama/Äventyr
Äventyraren Aron Ralston faller ned i en ravin när han är ute bland
bergen. Saken kompliceras ytterligare av att hans ena arm kilas fast så svårt
under en stenbumling att han omöjligen kan komma loss. Han behåller lugnet,
beräknar sin provision och börjar filma sig själv med den medhavda kameran.
Varje steg mot en säker död måste dokumenteras och Aron tar också tillfället i
akt att bikta sig inför sin föräldrar, släkt och vänner. Det är också de som
finns där de gånger han börjar förlora förståndet och se syner.
Jag är verkligen ingen höjdare på
huvudräkning och att räkna samtidigt som jag ska koncentrera mig på en film är
ren lögn. Jag nöjde mig därför med att konstatera att 127 timmar är en jäkligt
lång tid att sitta fastkilad! Med kalkylatorn är det förstås lättare och
resultatet är inte mindre än häpnadsväckande 5 dygn!
Filmen bygger på verkliga
händelser vilket i de flesta fall innebär en högre inlevelseförmåga för mig som
åskådare. Man slås av hur kall Aron (James Franco) är när han inser att
loppet är kört. Han tar det lugnt och försöker rationellt att hitta lösningar
som, även om det är oerhört långsökta, trots allt kan befria honom från sitt
fängelse. James Franco gör rollen
mycket bra och även om han inte är ensam skådespelare i filmen, det finns ju
tillbakablickar hallucinationer och annat, fokuseras det förstås mest på honom.
Ju längre tiden går desto mer försvagas han och hans sinne för humor är det som
verkar hålla honom uppe. Han gör inspelningar med digitalkameran och försöker
tålmodigt att bearbeta stenblocket med en slö fickkniv. Låt oss säga att det
går sådär…
Det är ganska tydligt vilken väg
filmen kommer att ta mot slutet även om det faktiskt finns full hållbara
alternativ. Trots detta blir man också lurad av en del hallucinationer längs
vägen mot slutet. En del av dem är uppenbart så förvirrade att man inte kan tro
annat än att de utspelar sig i den fastklämdes hjärna, medan andra är betydligt
svårare att avfärda som rena fantasier. Det är de som ligger närmaste
verkligheten som är de mest iögonfallande. Han gör bland annat en intervju med
sig själv som är hur bra som helst. Det kanske rent av är filmen bästa scen.
Komplett med publikljud imiteras en TV-intervju där Aron konstaterar många obehagliga fakta om sig själv. En
självinsikt kan man väl säga.
I slutskedet fuktas ögonvitorna
en smula, åtminstone för mig. Det är en gripande film som verkligen framhäver
vikten av att aldrig, ALDRIG ge sig iväg på vildmarksäventyr utan att meddela
vart man har tänkt bege sig! Extra pluspoäng blir det för realismen och för att
man lyckas behålla spänningen upp trots att det mesta av filmen utspelar sig på
en enda inklämd plats!
7/10
Du kan köpa filmen här:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar