127 Hours - 2010 - En mycket gripande film!



127 Hours
Regi: Danny Boyle
2010
Drama/Äventyr

Äventyraren Aron Ralston faller ned i en ravin när han är ute bland bergen. Saken kompliceras ytterligare av att hans ena arm kilas fast så svårt under en stenbumling att han omöjligen kan komma loss. Han behåller lugnet, beräknar sin provision och börjar filma sig själv med den medhavda kameran. Varje steg mot en säker död måste dokumenteras och Aron tar också tillfället i akt att bikta sig inför sin föräldrar, släkt och vänner. Det är också de som finns där de gånger han börjar förlora förståndet och se syner.

Jag är verkligen ingen höjdare på huvudräkning och att räkna samtidigt som jag ska koncentrera mig på en film är ren lögn. Jag nöjde mig därför med att konstatera att 127 timmar är en jäkligt lång tid att sitta fastkilad! Med kalkylatorn är det förstås lättare och resultatet är inte mindre än häpnadsväckande 5 dygn!

Filmen bygger på verkliga händelser vilket i de flesta fall innebär en högre inlevelseförmåga för mig som åskådare. Man slås av hur kall Aron (James Franco) är när han inser att loppet är kört. Han tar det lugnt och försöker rationellt att hitta lösningar som, även om det är oerhört långsökta, trots allt kan befria honom från sitt fängelse. James Franco gör rollen mycket bra och även om han inte är ensam skådespelare i filmen, det finns ju tillbakablickar hallucinationer och annat, fokuseras det förstås mest på honom. Ju längre tiden går desto mer försvagas han och hans sinne för humor är det som verkar hålla honom uppe. Han gör inspelningar med digitalkameran och försöker tålmodigt att bearbeta stenblocket med en slö fickkniv. Låt oss säga att det går sådär…

Det är ganska tydligt vilken väg filmen kommer att ta mot slutet även om det faktiskt finns full hållbara alternativ. Trots detta blir man också lurad av en del hallucinationer längs vägen mot slutet. En del av dem är uppenbart så förvirrade att man inte kan tro annat än att de utspelar sig i den fastklämdes hjärna, medan andra är betydligt svårare att avfärda som rena fantasier. Det är de som ligger närmaste verkligheten som är de mest iögonfallande. Han gör bland annat en intervju med sig själv som är hur bra som helst. Det kanske rent av är filmen bästa scen. Komplett med publikljud imiteras en TV-intervju där Aron konstaterar många obehagliga fakta om sig själv. En självinsikt kan man väl säga.

I slutskedet fuktas ögonvitorna en smula, åtminstone för mig. Det är en gripande film som verkligen framhäver vikten av att aldrig, ALDRIG ge sig iväg på vildmarksäventyr utan att meddela vart man har tänkt bege sig! Extra pluspoäng blir det för realismen och för att man lyckas behålla spänningen upp trots att det mesta av filmen utspelar sig på en enda inklämd plats!

7/10


Du kan köpa filmen här: