Recension: The Thing – 2011




När jag först hörde talas om att den här filmen skulle bli verklighet var jag förundrad över varför någon överhuvudtaget var intresserad av att göra om den. Sen insåg jag att det faktiskt inte alls är en nyinspelning av John Carpenters 80-tal rulle (som även den har en föregångare). Den utspelar sig nämligen före det som händer i John Carpenters film, den film som de flesta skräckfilmsälskare verkar kalla för mästerverk. Själv är jag osäker på om jag vågar se om den. Ibland är det bäst att låta det förflutna vara det förflutna istället för att rota i gamla minnen.

Således börjar den här filmen med norsk dialog, det var ju norrmännen som först upptäckte ”saken” i isen. När man sedan blandar in amerikaner i undersökningarna förändras också språket. En och annan replik på norska dröjer sig kvar och jag gillar det. Det är skönt att man har varit ambitiös nog att behålla norskan som en större ingrediens än bara en touch i inledningen. Det bidrar också till ökad realism.






Tyvärr är filmen ganska själslös. Den är inte vidare spännande och det beror säkert delvis på att man redan vet vad som kommer att hända. Även om det inte känns som att man har kopierat eller stulit någonting är det ändå mycket som känns igen. Den lilla extra nerven saknas helt enkelt.

Varelsen är mera i bild än vad jag minns från 80-talsfilmen. Det är inte odelat positivt eller negativt heller för den delen. Ibland ser det riktigt bra ut medan det ibland tar sig rena löjeväckande uttryck. För MTV-generationen fungerar säkert den här filmen alldeles utmärkt. Den är välgjord och den är till synes ganska tät i sitt innehåll, rent av mystisk om man inte hade sina förkunskaper. Men för filmfreaks är det väl inget att hänga i granen. En ganska ordinär film som inte bjuder på något utöver det vanliga.

6/10