Recension: Dead Silence - 2007



Dead Silence
Regi: James Wan
2007
Horror

Den lokala legenden i den lilla staden Ravens Fair handlar om en buktalare som fortfarande är närvarande många år efter sin död. Man tror också verkligen på att det är hon som ligger bakom en mängd mystiska dödsfall, på i och utanför staden, genom årens lopp. Jamie (Ryan Kwanten) som lyckats komma därifrån får en dag ett paket levererat utanför dörren, ingen avsändare finns att finna på paketet som innehåller en buktalardocka vid namn Billy. Genast minns han de gamla legenderna och det skrämmande godnattsagor han hörde som barn, det dröjer heller inte länge innan hans fru dör en våldsam död och han själv anklagas för mordet. Det finns bara en sak att göra, konfrontera sin rädsla, återvända till sin födelsestad och söka efter svaren…

En på många sätt ganska bra och effektiv film, den är faktiskt mycket spännande en stor del av tiden och det märks att unge James Wan, som kanske är mest känd för att ha gjort Saw, behärskar så stora delar av filmskapandets konst, trots sin ringa ålder. Man kan hitta referenser till både gamla klassiker från femtiotalet samt mer stämningsfulla verk av till exempel Mario Bava gömda i filmen. Så förskräckligt gömda kanske de inte är förstås, snarare är de ganska ytliga och är man någorlunda bevandrad i genren upptäcker man en hel redan vid första anblicken.

Detta hindrar ju förstås inte att det är effektivt och att man lyckats göra den där buktalardockan synnerligen skrämmande, jag tror det framförallt är för att man lyckats så bra med ögonen. Den ser lite diabolisk ut och man känner att man inte riktigt vet när det ska börja leva igen, synnerligen suggestivt berättat. Man kan heller inte klaga på det visuella, skuggor och ljussättning är i absolut toppklass medan man under stundom kan gnälla lite på lite livlöst skådespeleri och oinspirerad regi som känns lite slarvig emellanåt. Inget som stör helheten så otroligt mycket i och för sig, men jag tyckte det var tillräckligt för att vara nödvändigt att nämna.

Akilleshälen är sålunda manuset, även om själva historien även den visar potential. Den känns lite slarvig hoptejpad på sina ställen och det känns som man inte riktigt tänkt igenom alla lösa ändar som bildas efter hand, ändamålet helgar inte medlet i det har fallet och det här drar tyvärr ned filmen från att ha kunnat blivit riktigt riktigt bra till de medelmåttigas stora skara.

Ska man drista sig till att jämföra med något får jag nog störst vibbar av Darkness Falls, som jag dock tycker fått oförtjänt dåligt rykte från många håll. Jag tycker mig också se en viss inspiration hämtar från The Woman in Black (1989) och de allra effektivaste skrämselscenerna påminner mig faktiskt mest om denna fantastiska film.

Avslutningsvis spår jag en ljus framtid för James Wan, kan han bara lära sig att jobba med ordentligt välskrivna manus tror jag han kan gå hur långt som helst. Han har ju framtiden för sig och borde kunna leverera åtminstone ett par framtida klassiker under sin karriär. Den som lever får se, men jag tänker i alla fall följa hans filmande framöver med stort intresse!