Recension: The Holy Mountain - 1973

The Holy Mountain

Regi: Alejandro Jodorowsky

1973

Drama/Fantasy/Äventyr

Vi får följa en Jesus-liknande figur (Horácio Salinas) genom olika bisarra och groteska scener fyllda med massor av religiös symbolism. Han träffar på en mystisk guide (Alejandro Jodorowsky) som tycks vara allvetande och denne introducerar honom i sin tur för ytterliggare märkliga människor. Det är dessa sju, som var och en representerar en planet, som tillsammans med guiden och huvudpersonen ger sig ut för att söka det heliga berget. En plats för att nå insikt, absolut makt och odödlighet.

Det är svårt att skriva en mer utförlig handling om denna film. Mest på grund av det faktum att jag inte är helt säker på vad den handlar om. Till en början känns det nästan bara som löst sammansatta scener som egentligen inte bildar någon historia. Trots detta känner man sig dock fångad av filmen, man undrar om man kommer att förstå den och om Jodorowsky gett oss några ledtrådar längs vägen eller inte.

Efter ungefär en halvtimme ändrar filmen karaktär och går in i andra episoden kan man säga. Vår huvudfigur, som refereras till som tjuven, har träffat på den mystiske guiden som frågar honom om han vill ha guld. Självklart är tjuven intresserad av detta och genom diverse metoder tillverkar också denne alchemist-guide guld av tjuven bajs. Denna episod är enligt mig den mest underhållande och kanske framförallt för den introduktion av de andra karaktärerna som följer. Denna presentation kantas även den av symbolik men även av paradoxer och rena absurditeter. När den är klar känner man dock att åtminstone ett par av de frågetecken som uppkom i filmens första del har rättats ut, i alla fall till hälften.

Filmens tredje del tar oss med på den både själsliga och fysiska vandringen deltagarna måste genomgå för att nå sitt mål – det heliga berget. Vilka uppoffringar de måste göra genom att både göra sig av med sina tillhörigheter och förmögenheter samt även de kroppsliga delar som kan vara till hinder för vägen till odödlighet. Det här är enligt mig filmens mest nihilistiska del och andemeningen, enligt mitt sätt att se det, är att verkligheten bara är en illusion.

Jag skulle tro att den som gillar David Lynch obegripliga filmer även gillar det här ytterst surrealistiska guldkornet! Själv tycker jag filmen är bra, mycket bra till och med, utan att för den sakens skull vara riktigt säker på varför. Det är en film som får en att fundera, den saken är klar!