El
Topo
Regi:
Alejandro Jodorowsky
1970
Western
Revolvermannen El Topo (Alejandro Jodorowsky) Rider tillsammans med sin
nakna son genom öknen. De kommer så småningom till en liten by där invånarna
har blivit massakrerade av ett banditgäng, samma banditer håller också några av
de överlevande fångna i närheten, där de roar sig med att förnedra och tortera
dem. El Topo kommer till undsättning och dödar banditerna, lämnar sin sjuåriga
son i händerna på munkarna och rider tillbaka in i öknen med kvinnan han räddade,
till sin son skriker han att han aldrig ska vara beroende av någon. Hon förmår
honom att ge sig ut på ett uppdrag, nämligen att besegra de fyra mästarna det
vill säga farliga revolvermän som har sin hemvist i öknen. För var och en av
mästarna får El Topo ny insikt vilket hjälper honom i det fortsatta utförandet.
Även en mystisk kvinna i svart ansluter sig till dem men båda kvinnorna lämnar
så småningom honom sårad bakom sig. Slutligen vaknar El Topo upp i underjorden
och får i uppdrag att befria innevånarna som befinner sig där, det är figurer
som efter att ha varit instängda under så lång tid att de blivit så inavlade
att många av dem har groteska deformiteter.
Det här är den andra filmen av
Jodorowsky som jag ser och visst finns det många likheter med hans senare The
Holy Mountain. Dels så har historierna en liknande struktur rent
berättarmässigt, det är uppdelat i delar där varje del visserligen inte är en
naturlig avslutning men i alla fall en annan historia, en del av huvudhistorien
skulle man kunna säga. Det är episodberättande och symbolismen är också
påtaglig. Vad beträffar helhetsintrycket och vad filmen egentligen handlar om
är nog upp till var och en att komma underfund med. För min personliga del
anser jag att det finns många metafysiska och intressanta kopplingar som inte
försvinner ur medvetandet bara för att filmen tar slut. Nej, det här är en sån
film som man har nytta av länge, man kan fundera på detaljer hur länge som
helst efter att eftertexterna rullat klart, eller för den delen på en
övergripande mening och kanske rent av om Jodorowsky tänkte sig likheter mellan
El Topo och en religiös frälsare.
Skådespelarmässigt är filmen
inte lika imponerande men det var väl å andra sidan ingen överraskning heller.
Det är helt enkelt inte ekvilibristiskt skådespeleri man är ute efter i en sån
här film utan snarare eftertanke av det slag som jag behandlade i stycket här
ovan. Dock förekommer det en hel del närgående våld som torde tillfredställa
den mest hårdhudade effektälskare. Det vill säga om man inte är ute efter
underhållningsvåld i bästa splatterstil. För här handlar det snarare om att
förstärka själva historien och skulle man drista sig till att jämföra med några
spaghettiwesterns skulle de flesta nog stå sig slätt i jämförelse i alla fall just
i det här avseendet.
Allt som allt är det här en av
de märkligaste filmerna jag har sett, även om jag inte riktigt finner att den
något upp till samma status som The Holy Mountain. Jag har dock fått intrycket
att många tycker den här balanserar precis lagom på gränsen medan The Holy
Mountain gick ett eller två steg för långt, jag kan inte hålla med om det även
om jag inte har några svårigheter att förstå resonemanget.
Mina Starkaste rekommendationer!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar