Recension: The Silent House – 2011




Det tog mig några minuter innan jag insåg att jag kände igen filmen. Inte för att jag redan hade sett den utan för att jag har sett förlagan från året innan. Jag kommer inte ihåg någonting från den mer än att den påstods vara filmad i ett enda stycke och det verkar den här också vara. Handlingen kan jag inte jämföra men eftersom jag faktiskt brukar minnas vad jag tyckte om filmerna trots att jag inte minns något från filmerna i sig kan jag säga att jag upplevde den här som rejält mycket bättre och mer spännande än sin föregångare.

Sarah håller tillsammans med sin far och sin farbror på att fixa till sitt sommarhus för att sälja det. Det är rätt illa åtgånget men det visar sig snabbt att det är värre än så. De är nämligen inte ensamma och Sarah får sig en mardrömsnatt hon sent ska glömma. Ja, ungefär så kan man beskriva handlingen. Först tyckte jag filmen var rätt seg och rätt tråkig men framåt slutet var det en spännande film med hög närvaro. Likaså upplevde jag först att filmen hade ett problem med vad den ville göra, om den ville vara en ”hemsökt hus” film eller en ”inkräktar” film. Med facit i hand ser jag inga problem men hur filmen är uppbyggd! Jag kan inte säga att jag räknade ut hur det låg till långt i förväg men små pusselbitar föll i alla fall på plats efter hand och själva upplösningen kom inte som någon total överraskning i slutändan.

Till slut blir det ganska spännande och en väl utförd film som jag inte ångrar att jag såg. Egentligen är den kanske en bagatell men om mitt minne inte sviker mig allt för mycket är det en av få nyinspelningar som slår originalet på fingrarna!

7/10