Regi: John Hughes
Komedi
Faktum är att jag aldrig såg den här under det glada
80-talet. Och inte under 90-talet heller! Det var inte förrän häromdagen jag
för första gången stiftade bekantskap med filmen. Jag vet inte varför det inte
har blivit av tidigare men så är det ibland. En del filmer blir helt enkelt
inte av att man ser. Skämtsamt brukar jag hävda att det inte finns tillräckligt
många timmar på dygnet för att hinna med allt man vill se men det är inte skämt
egentligen. Är man lika intresserad av alla genrer som jag är har man helt
enkelt ett problem med tiden.
Fröjd vore väl att bara vara intresserad av en viss typ
av film eller en viss genre? Man skulle kunna plöja ned hur mycket tid som helt
på det och expertisen som skulle följa hade varit oöverstiglig (nästan). Men å
andra sidan så hade man ju missat hur mycket intressant film som helst på det
sättet så jag vet inte om det är en förbannelse eller gåva att vara versatil.
Fira med Ferris
eller Ferris Bueller’s Day Off som
den heter i original är en ganska typisk 80-tals komedi egentligen. Den som har
sett några stycken vet vad jag menar. John
Hughes ligger bakom ett gäng av dem, några som regissör och några till som
manusförfattare. Man känner igen sig i hans universum ganska snabbt. Filmer som
Uncle Buck, Weird Science, Planes,
Trains and Automobiles, Sixteen
Candles och The Breakfast Club
bär alla samma spar av ungdomskomedi som den här. Och det vore väl märkligt
annars, det är ju trots allt en ungdomskomedi.
I stora drag handlar den om Ferris Bueller som inte
riktigt gillar arr gå i skolan. Han skolkar och gör det med besked! Han
resonerar som så att det kanske är sista gången han får chansen och därför ska
han vara med om en dag som sent ska glömmas. Hans närmaste kompisar lockas med
på äventyret och man får verkligen säga att man tar ut svängarna. Ferris, som
officiellt ligger sjuk och nedbäddad hemma, drar sig inte för att lura sig till
gratis middagar på den finaste restaurangen eller låna kompisens farsas
ögonsten till Ferrari. Visserligen är kompisen med på upptåget men är lite spak
över just det tilltaget.
För att äventyret ska bli komplett måste det förstås
också till lite kvinnlig fägring och Ferris lyckas lura skolan att hans
flickväns farmor just har gått bort. Det vill säga alla utom skolans rektor Ed
Rooney som till varje pris vill sätta dit skolkaren och ge honom en minnesbete
som han kommer att minnas för resten av livet. Det blir en kamp dem emellan. Är
Ferris bättre på att dupera sin omgivning eller är rektorn bättre på att
avslöja honom?
Det är idel kända ansikten. Som Ferris finner vi Matthew Broderick, bästa kompisen är Alan Ruck, flickvännen Mia Sara, rektorn Jeffrey Jones, systern Jennifer
Grey och så vidare. Det är kanske inte den mest realistiska filmen från
80-talet men den är fantastiskt underhållande även om det framåt slutet blir
lite för mycket. Det blir lite upprepande komik men inget som man inte kan stå
ut med. Men vem begär å andra sidan att en film, uppenbart gjord på 80-talet,
ska vara realistisk? Inte jag i alla fall!
7/10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar