13
Aka:
Thirteen
Regi: Chukiat Sakveerakul
2008
Komedi/Drama
När saker och ting inte längre kan
bli värre för Pusit, han förlorar jobbet, har skulder upp över öronen och
allmän misär inträffar vad helst som händer honom, får till slut en vändning.
Någon ringer på hans mobil och erbjuder honom chansen att vinna en hiskelig
massa pengar. Allt han behöver göra är att klara tretton utmaningar så ska han
bli enormt rik. Spelets regler är dock hårda, misslyckas han blir han med ett
uppdrag blir han av med allt han hittills tjänat in, avslöjar han spelet för
någon händer samma sak. Dessutom har han alltid valet att självmant ge upp. De
första uppdragen visar sig vara relativt lätta men blir värre och mer utmanande
både fysiskt och psykiskt ju närmare slutet han kommer.
Det är nog tänkt att det här ska vara någon form av thriller eller
skräckfilm då den faktiskt är ganska makaber, men jag tolkar istället den som
en mycket svart komedi där man kan skratta åt allt elände istället. Dessutom är
det faktiskt ganska komiskt hur en del av uppdragen framställs, inte för att
det blir lättare att utföra dem för det, men cynismen är ibland så utmärkande
att man inte kan ta det på något annat sätt än komiskt. Lägg också till en del
klichékomik och bilden är fullständigt klar.
I övrigt är historien både originell och inte. Någonstans i bakgrunden
ligger inspirationen från dokusåpornas och förnedrings- TV:ns värld men man har
även vävt in snuffmyten på sätt och vis. Några få personer betalar för att få
se huvudpersonen våndas över de beslut han tvingas göra, beslut som ibland kan
innebära att människor dör.
Att filmen är thailändsk gör kanske att en del människor har svårt att ta
den till sig. Dels för att språket är betydligt mer främmande än engelska i
vårt västerländska samhälle, men också för att det både film- och mer allmänkulturellt
finns skillnader som inte är helt självklara alla gånger. Den medfödda
respekten för äldre eller en utpräglad hövlighet mot överordnade chefer etc.
bara för att nämna några exempel.
Men även om jag gillar det här så betyder det inte att allt är guld med
filmen. Framåt slutet kommer till exempel några relativt plumpa referenser till
Bondskurkeri, vilket jag inte riktigt tycker passar in i historien alls
faktiskt. Man hittar också på någon form av moraliserande historia som man
förvisso kanske inte behöver ta ställning till, men som likväl blir lite
irriterade. Vad som är bra är dock att det finns något att tänka på efter att
filmen slutat. Allt är inte helt självklart, vilka människor som egentligen
haft betydelse för intrigen, hur länge spelet pågått och om det finns något
underliggande motiv mer än att tjäna ruskigt mycket pengar på företeelsen?
Totalt världsherravälde ligger ju i linje med Bondreferenserna…
Se den!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar