Recension: Minotaur - 2006

Minotaur

Regi: Jonathan English

2006

Fantasy/Action

För länge sedan i en svunnen tid härskade Kung Minos över ett lika väldigt som ondskefullt imperium. Vart tredje år kräver detta kungarike åtta unga män och kvinnor från andra sidan havet som tribut för en gammal oförrätt emot dem – mordet på imperiets prins! De ska offras till Minosimperiets mäktiga Gud Minotaur som lever under palatset i en väldig labyrint. Men detta år har byn på andra sidan havets ledare - Cyrnans (Rutger Hauer) egen son Theo (Tom Hardy) tagit plats bland ynglingarna, fast besluten om att dräpa den väldiga besten.

Filmer som behandlar olika mytologiska legender är oftast intressanta baser för fantasyfilmer. Men man ska vara klar över att det är lite samma sak som med verklighetsbaserade filmer. De behöver inte vara sådär rysligt förankrade i vare sig verkligheten eller myter och legender. Den här filmen är inget undantag även om man tydligt ser kopplingarna mellan vedertagen mytologi och filmens historia.

Ska sanningen fram så finns det dock ett otal olika versioner av historien. Någonstans läste jag till exempel att det var sju flickor och sju pojkar som skulle offras varje år till Minotaurus, ett annat uppslagsverk säger att det var vart nionde år… Klart står emellertid att Theo är en omskrivning av den grekiska hjälten Theseus som enligt legenden dödade Minotaurus och sedan hittade ut ur labyrinten med hjälp av ett garnnystan som Kung Minos dotter Araidne givit honom. Det finns dock ingen gemensam bakgrund i karaktären Theo med Thesues som förekommer i ett antal andra grekiska äventyr, men det är väl å andra sidan ingen som kräver det heller.

Nåja, nog om myten och legenden. Det här är i alla fall ett halvhjärtat försök till att göra en storlagen film där miljöerna, åtminstone ovan jord, skulle kunna trollbinda under rätt förutsättningar. Tyvärr fattas det något som det är svårt att sätta fingret på men man skulle troligen ha kunnat komma till rätta med problemen om det funnits en lite större budget. Inget ont behöver heller sägas om skådespelarna, det är inga virtuoser på något sätt men de klarar mestadels av att leverera ett gediget arbete.

Själva Minotauren är en annan historia. Här har man förlitat sig allt för mycket på datoranimerade effekter och resultatet är förödande, åtminstone i de scener när man får se vidundret i sin helhet. Det är heller inte en varelse som jag i min vildaste fantasi kan få till ”hälften människa – hälften tjur”. Snarare har man försökt att göra en så monströs tolkning av odjuret som möjligt. Historien om Kung Minos dotter som förälskade sig i Theseus har också bytts ut mot härskarens syster. En syster som han dessutom vill inleda ett incestuöst förhållande med. Borta är garnnystanet men kvar är lyckligtvis den komplicerade labyrinten och den ser faktiskt ganska trovärdig ut!

Det här är ingen film för Rutger Hauer fantasten (då han endast medverkar några få minuter) utan för den som har ett brinnande intresse för mytologiskt baserade filmer i fantasygenren!