Recension: Miracle at St. Anna - 2008

Miracle at St. Anna

Regi: Spike Lee

2008

Krig/Drama

1983 skjuter en svart man ner en man som vill köpa frimärken av honom. Det är ett besynnerligt fall och det verkar högst osannolikt på många sätt. Den svarte mannen – Hector Negron (Laz Alonso) har bara ett par månader kvar till pensionen men hotas nu av ett livstidslångt straff i fängelse. Fallet blir än besynnerligare när man hittar en gammal artefakt, förlorad sedan andra världskriget, i hans lägenhet. En ung reporter, fast besluten att hitta anledningen till dödsskjutningen får ta del av en fantastisk historia som utspelar sig fyrtio år tidigare på den italienska lansbygden, där fyra färgade soldater kämpar för sin överlevnad.

Jag gillar början på den här filmen, den får mig fängslad och jag vill veta exakt vad som har hänt och hur historien kunde sluta på det sättet. Jag menar, en dödskjutning är inget litet steg att ta och den till synes lugna Hector Negron verkar till en början inte alls ha den typen av våld i sig. Man märker förstås redan från början att det här är en film om rasproblematik, vilket väl i och för sig kan vara underhållande, men jag tycker man får det lite väl nedkört i halsen i den här och det gillar jag inte. Det hade varit mycket bättre om det hade insinuerats lite mer tycker jag.

                                          

Nåja, sedan börjar filmens stora parantes. För själv krigsskildringen, som vara det mesta av filmens 154 minuter är egentligen inget annat. Det är en tillbakablick, som förvisso är viktig för filmens handling, men det filmen verkligen handlar om händer före och efter detta enligt min mening. Kan hända att jag är lite färgas av min uppfattning om krigsfilmer, som jag generellt inte är jätteintresserad av och så är det det där med rasproblematiken. Filmen ska förvisso ha en eloge för att man tar det hela fullt ut och inte gör någon halvmesyr av det men jag tycker ändå att det blir för mycket. Det är väl kanske lätt att tycka som om man inte befinner sig på den ”förtryckta” sidan men jag kan inte låta blir det. Generellt sätt är filmen förstås ett mycket gediget hantverk, men något annat hade man ju kanske inte heller väntat av Spike Lee!

Det betyder att det skådespelarmässigt fungerar mycket bra och att miljöer och liknande är i topp. Inget förtäljer egentligen att något skulle vara fejk någonstans och uppbyggt för filmens skull (det har vi ju tyvärr sett exempel på i andra annars mycket bra filmer som Full Metal Jacket till exempel). Jag gillar att man verkligen använt olika språk i filmen, den utspelar sig mestadels i Italien, så det är mycket italienska, tyskarna för krig så det är en del repliker på tyska och de fyra soldater som filmen främst handlar om är amerikaner och det märks också ganska tydligt. Kanske har man tagit just deras dialektala egenskaper ett steg för långt i gestaltandet av deras ursprung, men på det hela taget tycker jag som sagt att man gjort det hela väldigt trovärdigt. Det är också tydliga karaktärer som man lär känna väldigt snabbt.

Vad som är själva miraklet i filmen är nog en tolkningsfråga och jag tänker inte ens ge mig in på att försöka förklara min tolkning här. Jag tror att det är en av de stora poängerna med filmen, att tolka den utifrån sitt eget huvud och att förstöra det nöjet för någon annan vill jag förstås inte göra. Med facit i hand måste jag dock konstatera att jag blev en aning besviken på denna, jag hade väntat mig någonting mer och belönades bara med ”jaha, då har man sett den då” när filmen var slut. Ett gediget hantverk, men inte så mycket mer alltså.