The
Christmas Season Massacre
Regi:
Jeremy Wallace
2001
Horror/Komedi
Under skoltiden retade alla Tommy, de
stal hans ena sko och eftersom han inte hade råd att köpa nya fick han gå med
bara en sko resten av året. Detta resulterade i att klasskamraterna retade
honom ännu mer och kallade honom för ”oneshoe”. Till jul hoppades han få en ny
sko av jultomten men eftersom han var väldigt intresserad av pirater fick han
istället en sån där lapp pirater har för ögat. Den här var riktigt julig och
hade en julgran som motiv. Den julen försvann Tommy och ingen kunde hitta
honom. Nu många år senare har alla utom sex av Tommys gamla klasskamrater
blivit mördade. De sex som finns kvar har nu samlats för att en gång för alla
gör upp med honom. Ska de lyckas eller kommer Tommy att ta kål på dem allihop?
Ganska
kul splatterfilm med riktigt hyggliga effekter. Historien kanske är lite
fjantig och tillgjord men det hör nästan till att det ska vara på det viset.
Skådisarna är över förväntan och filmmusiken tillför ovanligt mycket till de
ganska störande hoppande och ryckiga kamerabilderna. Att de ser ut på det viset
är väl egentligen inget ovanligt, det har väl med budget att göra, men här
tycker jag att det ger filmen en annorlunda nästan dokumentärisk känsla. Något
som gör att det blir lättare att ta till sig filmen.
Själva
morden är ofta smart filmade och man får inte hela tiden se allt. Det kan
tyckas konstigt i en splatterfilm, men det man får se är faktiskt fullt
tillräckligt för att mätta även de mest inbitna fansen av genren. Att inte se
allt tycker jag ökar filmens trovärdighet även om det kanske i mångt och mycket
hänger på hur mycket pengar som fanns att spendera. Att inte se precis allt är
ju betydligt billigare men har ju fördelen av att tittaren själv får måla upp
sin egen bild. Jag kan inte klaga, det är precis så man ska göra anser jag.
Filmens
längd hamnar på ca 70 minuter och då är ändå en del filmmissar och bakom
kameran material inräknat. Jag tycker det räcker utmärkt för en film av det här
slaget för mycket mer än så orkar man inte med.
Karaktärerna
är också ovanligt intressanta även om de i mångt och mycket framställs med viss
karikatyrkänsla. Humorn är påtaglig och effekterna är som sagt oftast
välgjorda. Att det sen förkommer en hel del logiska luckor och en hel del
idioti i storyn behöver man inte bekymra sig så mycket om. Man ser ändå inte
den här filmen för den djupa filosofins skull!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar