Recension: Hobo With a Shotgun – 2011

Rutger Hauer var inte min första favoritskådespelare men i alla fall bland de fem första. Framförallt var det genom filmer som The Hitcher, Wanted Dead or Alive och Blind Fury som han intog sin hjältestatus för mig. Tyvärr kom så småningom en tid av mindre lyckade filmer som gjorde att det blev färre och färre filmer som letade sig in i min videobandspelare. På senare år har jag försökt att kompensera en smula för detta och således införskaffat filmer som jag antingen inte såg när det begav sig eller som jag har missat av helt andra anledningar.

Men Hobo With A Shotgun är förstås inte en film som passar in i någon av dessa kategorier. Det är en relativt ny film som jag har hört mycket om. Allt har inte varit positivt men alla har å andra sidan inte sågat filmen längs fotknölarna heller. Mina förväntningar var inte höga, jag tänkte att jag skulle få se en underhållande actionfilm och inte så mycket mer. Att man jämför filmen med Machete på omslaget gjorde väl att mitt intresse för den höjdes en aning också. Men den jämförelsen är väldigt märkligt med facit i hand, åtminstone i mina ögon. För även om Machete kanske inte var helt allvarlig hela tiden fanns det i alla fall en ton av allvarsamhet i den. De försök till sensmoral som görs här är mest löjeväckande. Den här går kanske längre i sina våldsskildringar men det är så over-the-top att man knappast kan ta det på allvar.

Nu kan man visserligen underhållas av filmer i alla fall men det känns som att man har försökt lite för mycket för att det ska bli riktigt bra. Man har fastnat i klichéfällan och inte lyckats utnyttja dem till sin egen fördel. För övrigt kan jag konstatera att antingen är sminkeffekterna oerhört bra eller så har Rutger Hauer numera blivit väldigt väldigt gammal!

6/10