Recension: Orgazmo - 1997



Orgazmo
Regi: Trey Parker
1997
Komedi

Mormonen Joe Young (Trey Parker) knackar dörr i Hollywood som en del av den mission han måste utföra. Målet är att förmedla Jesus budskap och förhoppningsvis få någon att ta till sig vad de har att säga. Han röner ingen större framgång utan hamnar istället mitt i en porrfilmsinspelning och efter att ha slagit ner hela säkerhetsteamet blir han erbjuden jobbet som filmens huvudrollsinnehavare – Orgazmo! Det är en superhjälte som med sitt speciella vapen omedelbart besegrar fienden genom att åstadkomma en orgasm hos den som vapnet riktas mot. Joe, som får artistnamnet Joe Hung, slåss med sin religiösa övertygelse, men ger efter för de enorma summor pengar han får för sin medverkan. Men nog är nog och när han, mitt i uppföljaren – Orgazmo 2, vill kliva av kidnappar producenten hans flickvän för att tvinga honom till medverkan. Han har nu inget annat val än att förvandla sig till en verklig Orgazmo och sätta efter skurkarna…

Ja, ni märker ju själv hur absurd den här filmen är. Det är först och främst en sanslös drift med religion kontra sex och det är inte bara mormonkyrkan som får ta smällar. Det är förvisso skönt att man inte envist kör fast i en tro och gör sitt yttersta för att förlöjliga den utan tar till alla möjliga knep för att göra en komisk effekt av hela konceptet istället. Skådespelarmässigt är det överspelat så in i h-e, men vad gör det? Det är ju uppenbart meningen att man ska driva med hela porrfilmsindustrin också när man ändå är i farten. Snabba produktioner och ännu snabbar pengar. Medverkar gör förresten en hel rad mer eller mindre kända porrfilmsaktörer, där kanske Ron Jeremy, som fått någon form av kultstatus sannolikt är den mest kända. Annars har vi Chasey Lain, Juli Ashton, Shayla LaVeaux, Jill Kelly, Jeanna Fine, Melissa Hill, Serenity för att bara nämna några. Max Hardcore tittar förresten också förbi i en pytteliten roll.
                                       
Som Orgazmos sidekick hittar vi Dian Bachar som om möjligt är en ännu mer skruvad karaktär än Orgazmo själv. Hans specialtillverkade sexleksaker som kommer till nytta i allehanda situationer är verkligen bara för mycket. Det kan handla om allt från att dyrka upp ett lås till att spränga hus i luften. Se filmen och kolla bara in hans huvudbonad. Jaja, jag kan inte hålla mig, det är en dildo på toppen av något som ser ut som en cykelhjälm eller något sånt.






På alla sätt borde det här verkligen vara en usel film, men faktum är att jag finner den ganska underhållande i all sin dårskap. Eller det är kanske rent av därför, absurditeterna tar aldrig slut och effekterna, där man bytt ut skådespelare mot dockor i slagsmålsscener eller brinnande hus mot uppenbara modellösningar (inte hade man råd med några storskaliga bränder av lyxvillor inte) kan man bara grava åt. Man ska inte ta filmen på allt för stort allvar utan helt enkelt se den som den kalkonrulle det faktiskt är.

På tal om kalkonrulle, så hittar vi förresten Lloyd Kaufman i en liten roll som läkare framåt slutet. Och i den videobutik där Joes fästmö först finner sanningen om Joes skådespeleri, för han har förstås ljugit och sagt att han medverkar i ”En Handelsresandes Död”, finner vi mängder med tromarullar.

En klart underhållande rulle!