Den
Som Viskar
Regi:
Maria Von Heland
2006
Drama/Thriller
Telefonen ringer.
Tommy lyfter luren och får veta att hans syster misstänks vara skyldig till
mord. Ett mord på ett barn till råga på allt. Själv säger hon att hon inget
minns men alla bevis pekar mot henne. Dörren var låst från insidan, hennes
fingeravtryck finns på mordvapnet och så vidare. När det senare visar sig att
den nakna pojken som hittades mördad i hennes hem visar spår av sexuellt våld
tar allt hus i helvete. Plötsligt är både hon och hennes bror, som dessutom är
polis, fullblodspedofiler. De har redan dömts av folket oavsett om de är
skyldiga eller inte. Men är det så eller ligger det något annat bakom? En
organisation av välorganiserade mäktiga personer som utnyttjar barn för sin
egen lust?
Som jag brukar säga så tillhör jag de där som verkligen
gillar svenska polisthrillers, jag tycker de ofta har välskrivna historier även
om kanske formen inte alltid är den bästa. Samma sak är det med den här, även
om man kanske inte ska kalla den för polisfilm i dem bemärkelsen. Det är en
dramathriller som involverar poliser, men det är inte det huvudsakliga. Det är
inte särskilt viktigt om det är poliser eller inte som utreder fallet och
faktum är att det både är anklagade till själva brottet och andra som genomför
egna undersökningar, vilket egentligen är lite synonymt med de italienska
giallofilmerna.
Det finns förstås inga direkt blodiga mord eller något
annat stilistiskt som för tankarna till dessa filmer men handlingen är makaber
nog och det är egentligen den som är den här filmens stora styrka! Jag tycker
även att skådespeleriet från de flesta håll är riktigt bra även om det kanske
inte levereras mycket mer än vad man kan förvänta sig från de inblandade. Det
är många kända ansikten som jag i vanlig ordning inte kan sätta ihop med ett
namn, en av mina stora brister som filmkritiker kanske. I de stora rollerna
hittar vi i alla fall Anders Ekborg, Lia
Boysen och Pernilla August. Den
senare är helt fantastisk!
Maria Von Heland
har också skrivit filmen och det ska hon ha all eloge för. Hon har gjort ett
riktigt bra jobb och lyckats problematisera ämnet på ett mycket intressant
sätt. Hon vågar ifrågasätta folks inställning till pedofili! Inte att det
skulle vara försvarbart eller finnas förmildrande omständigheter utan att man
faktiskt kan vara offer för omständigheterna och att folk i allmänhet ofta
dömer utan att egentligen ha några som helst belägg för sina misstankar. När
det gäller pedofili är en misstanke nästan det samma som att man är skyldig.
Man måste börja ett nytt liv någon annanstans eller bevisa sin oskuld bortom
allt tvivel. Skulle man dessutom råka bo på en liten ort där alla känner alla
blir det förstås ännu värre. Grannarna och de andra småbarnsföräldrarna tittar
konstigt på en och man är inte längre välkommen att hämta sina egna bar på
dagis.
Så det här är alltså inte en polisfilm utan en stark
film, om ett oerhört gripande ämne, om samhällets syn på de som misstänks ha
samröre med verksamheten oavsett hur ologiskt och långsökt det verkar, i två
delar som jag verkligen rekommenderar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar