Amityville Horror 3D - 1983 - onödigt daterad!



Amityville Horror 3D
Regi: Richard Fleischer
1983
Horror

Efter att ha avslöjat en parapsykologisk bluff i huset köper reportern John Baxter det billigt och flyttar in i det. Han har inte mycket till övers för det onda rykte huset trots allt har och vägrar tro på det minsta lilla av det. Det dröjer dock inte länge förrän mystiska händelser börjar inträffa och det är inte längre någon tvekan om att något övernaturligt händer i huset. Frågan är bara om han har en chans att komma därifrån levande med sin familj.

Jag vet inte om jag har något synfel eller så men jag har faktiskt aldrig uppskattat filmer i 3D! Jag tycker bilden blir helt hopplöst oskarp och de få effekter som är designade att fungera med 3D är alldeles för få för att uppväga obehaget med glasögonen. Det är därför ingen glädje jag känner när trenden numera verkar gå åt det hållet att allt fler filmer ska vara i 3D. Numera finns det ju till och med speciella TV-apparater och bluray-spelare för ändamålet. När tekniken tillåter perfekt bild utan några glasögon ska jag börja sukta efter den – inte förr!

Tekniken har som sagt varit populär förr men slog inte den gången. Filmer som Creature of the Black Lagoon, Jaws 3, Friday the 13th 3, House of Wax och så den här – Amityville 3 – The Demon, gjordes alla med denna teknik. Det är samtliga filmer med några år på nacken så företeelsen är verkligen inte ny. Inför den här recensionen hade jag tänkt att företa mig att verkligen se 3D versionen eftersom utgåvan tillåter det, men efter några minuter insåg jag att jag inte skulle få något utbyte av filmen alls om jag hade fortsatt. Jag slog således över på den ”normala” 2D versionen istället. Ett lyckat val skulle jag vilja säga.

Jag tror faktiskt inte att jag har sett den här filmen förut. Jag är inte ens säkert på att jag har sett den andra delen i serien som alltså föregår den här. Jag tror inte att det är nödvändigt egentligen eftersom den här tredje delen verkar stå helt och hållet på egna ben. Den känns onödigt daterad till sin inspelningstid och lite väl stereotypisk för att kunna fungera till fullo som skrämmande film i dagens krävande filmklimat. Den är självklart av intresse för retro-filmtittarna och de som känner ett behov av att se den kompletta filmserien men särskilt bra är det inte. Manuset är sunkigt och det känns lite som en nödlösning för att kunna mjölka ur lite mer pengar ur serien.

Men oavsett hur manuset är utformat försöker man göra så bra som möjligt av det. Skådespelarna är hyggliga och i de stora rollerna hittar vi Tony Roberts och Tess Harper som båda är utmärkta! För nostalgikerna medverkar Meg Ryan i sin andra långfilmsroll, men det är inte mycket att orda om. Hon gör inget större väsen av sig och har förstås inte heller någon större roll att jobba med.

Nej, det här var faktiskt ingen höjdare trots intressanta premisser och ger mig inget sug efter att bekanta mig mera med de övriga delarna i serien. Men jag känner trots allt att jag borde så vem vet, det kommer kanske recensioner av flera av dessa filmer framöver!

4/10