The Tattooist - 2007


The Tattooist
Regi: Peter Burger
2007
Horror

Tatueraren Jake (Jason Behr) skadar sig på en urgammal tatueringsnål och råkar på så sätt släppa lös en ond ande som vill hämnas en oförrätt. Alla som Jake tatuerar går en hemsk död till mötes när deras tatueringar växer och växer tills de slutligen täcker hela kroppen. Enda chansen att få stopp på demonen är att söka reda på sanningen. Vem är det egentligen som spökar och hur stoppar man honom. Svaret finns hos urbefolkningen, där tatueringarna har magisk innebörd och den som inte slutför en påbörjad kroppsprydnad får leva i skam…

En ganska intressant idé det måste erkännas. Tyvärr blir resultatet inte något man inte sett tidigare, åtminstone inte om man är någorlunda bevandrad i den asiatiska vågen, med Ringu, Dark Water och Ju-On i spetsen, där själva idén ofta går ut på sökande efter orsaken till spökerierna. Nu menar jag inte att The Tattooist är asiatisk utan att själva upplägget känns igen.
                                               
Filmen är producerad i Nya Zeeland och Singapore och min erfarenhet av nya zeeländsk film, som visserligen inte är så omfattande, insinuerade att det här faktiskt skulle vara en riktigt kvalitativ rulle. Det som fick mig att tvivla var att man på omslaget skryter med att den är skapad av samma folk som skapade Black Sheep, en film som visserligen var lite småtrevlig, men som knappast nådde de högre höjderna – mycket på grund av sin humor.

Här är det dock inte frågan om någon humor alls. Man håller historien på en nivå där allvaret är intakt och intresset för vidskepligheten bland urinnevånarna är högt. Man vill verkligen veta vilka övertygelser som finns i deras folksjäl, men det blir liksom aldrig varken hackat eller malt. Man får lite information, men det grävs aldrig på djupet och den intressanta historia som det här skulle kunna vara uteblir. Istället väljer man att göra en ganska platt film, där man knappt kan hålla redan på karaktärerna. Vem som är vem är inte så intressant som det borde vara och skådespeleriet glänser inte heller. Inte för att någon är direkt dålig, snarare bara ointressant.

Vad man däremot lyckas ganska bra med är effekterna. Det ser ganska plågsamt ut när man får se hur tatueringarna växer på de stackars offren och själva spöket, som bara verkar uppenbara sig i speglar, ser också bra ut – till och med riktigt otäck emellanåt. Allt som allt är det här mycket bättre än Black Sheep, även om det också är mindre originellt. Jag tror inte den kommer att skrämma någon skräckfreak, men kan säkert vara lite ruggig för mer ovana tittare.